Det är en mörk natt i den lilla förortsstaden Öjersjö, tre barn, Sofia, Sara och Adam är ute och leker. Det är sommar och de ska tälta vid sjön Kåsjön så att de kan bada på morgonen. De har just satt upp tältet vid hopptornet och ska lägga sig när de hör ett skrik från hopptornet. De tre barnen sätter sig upp i sovsäckarna och tänder sina ficklampor. Eftersom det inte kommer något mer skrik går barnen och lägger sig, även om dem är ganska rädda. De sover oroligt hela natten.
När de vaknar på morgon så skulle de bada, det sa de ju igår, men ingen av barnen är speciellt glada i att den iden efter vad som hänt på kvällen. Men Adam tycker att dem åtminstone kan doppa fötterna eftersom de är vid Kåsjön.
Det är då de hittar kroppen av en 15 tonårs kille. De känner igen ansiktet på pojken i vattnet men stannar inte för att lista ut vad det var han hette - nu igen - utan istället så springer dem hem det snabbaste de kan. De stannar inte förrän dem kommit fram till Adams dörr. De tre barnen springer in i köket, medan tårarna rinner längst kinderna, där Adams föräldrar sitter och äter frukost. De ser chockat upp när barnen springer in. ”Vad har hänt?” Frågar Adams mamma Helena förstört. Men barnen fortsätter att gråta och mellan tårarna väser Adam ut. ”Det… ligger någon i Kåsjön!”
Föräldrarna kollar förvånat på varandra och sen nickar Adams pappa Klas och säger:
”Jag går dit och kollar! Var det vid hopptornet ni såg denna någon?” frågar Klas, Adam och Adam nickar skakigt mot sin pappa.
”Ja, precis i vattnet bredvid hopptornet låg han!” Svarar Adam från sin mammas armar. Klas går ner till hopptornet och tar i säkerhet skull med sig hunden, Nena i fall något skulle hända. Nena började plötsligt dra kraftigt i kopplet ner mot vattnet, fast hon bara är en portugisisk vattenhund är hon ganska stark. Klas följer henne ner mot vattnet och får se en femtonårig ung kille ligga vid strandkanten. Han släpper hunden och kastar sig ner för berget och drar upp den livlösa kroppen, vattnet är iskallt. Han tar fram mobilen och slår numret till larmcentralen. "Skicka en ambulans till hopptornet i Kåsjön, genast! Det är en pojke cirka 15 som hoppat från hopptornet igår kväll och slagit sig emot berggrunden och han har nog legat här ett tag och han andas inte!” Säger han i mobilen ganska lugnt eftersom han är van vid sådana här saker, han är trots allt brotts utredare, sedan kastar han mobilen i från sig och börjar med konstgjord andning.
Efter 10 minuter kör ambulansen in på badplatsen i hög fart, två ambulansmän kastar sig ur med en bår mellan sig. De kastar sig ner på knäna bredvid pojken som ligger otroligt still och nummer 1 tar fram fibrillatorn medan nummer 2 blåser in luft i lungorna. "Håll undan." säger nummer 1 och Klas och nummer 2 lutade sig tillbaka. Killens kropp ryker till utav stöttarna och sen började ambulansman nummer 2 blåsa in luft till lungorna igen.
Så håll de på i säkert en åtta minuter tills killen plötsligt rycker till av sig själv och försöker slå undan lapparna som sitter fastklistrade på honom från fibrillatorn.Men han var fortfarande lite för svag för att orka få av sig dem. Ambulansmännen trycker ner honom mot marken och försökte lugna ner honom. Sedan går de och hämtar båren som de lämnat vid ambulansen och sätter fast honom i den.
När han är fastspänd på båren lugnar han ner sig lite men han andas fortfarande kraftigt. Ambulansmännen ber Klas hjälpa till och bära in båren medan en av dem håller killen lugn, sen åker de med blåljus mot Mölndals sjukhus. Klas får åka med, eftersom de nog tror han är en anhörig. När de kommer till sjukhuset kommer massa läkare och hjälper till så Klas följer bara efter dem. När de fått in honom i ett rum, kommer en doktor och säger att Klas kan vänta i väntrummet, Klas nickar och går iväg.
Efter en halvtimme kommer doktorn tillbaka och säger att pojken är vaken och att Klas kan komma in och hälsa på honom nu. Samtidigt får han ett SMS på mobilen från sin chef på Kriminalministeriet. ”Det har hittats en pojke i Kåsjön, ligger nu på sjukhuset ta reda på varför och vad som har hänt!”
”Okej” Tänker Klas, ”Det är väl lika bra att börja på en gång” Klas pustar och förbereder sig på att förhöra tonåringen och går sen fram till en läkare för att fråga om han kan gå in och fråga några frågor. Han visar upp brickan, och sen frågade han igen om det går bra och lägger till att annars kan han vänta, så att dem inte släpper in honom bara för att han är snut.
Doktorn säger att det var okej och att killen är så pass stabil så det inte är någon fara just nu medan han pekade mot rummet och han ler men säger att han ändå kan vara lite försiktigt så han inte blev allt för upprörd för då kanske han stabila läge rubbas. Klas nickar och säger att han ska vara så försiktig som han bara kan och börjar sedan gå mot dörren där pojken ligger. Klas gläntar genom dörren, pojken ligger där inne på en sjukhus säng. Han är vitblå i hela ansiktet och har knallröda läppar, hans hår står åt alla håll, han har påsar under ögonen och ett stort köttsår i pannan. Med andra ord så ser han riktigt sliten ut.
”Hej, hur mår du?” frågar Klas, pojken nickar lite men ser allmänt förvirrad ut. ”Mina barn tältade vid Kåsjön och kom hem på morgonen livrädda eftersom de hade sett dig!” han ler ursäktande ”De skulle bada fötterna.” ”Så jag gick dit och ringde ambulans och hjälpte dig hit så därför hamnade jag här. Men jag är egentligen här för att förhöra dig om vad som hände!” Pojken nickar igen men ser fortfarande förvirrad ut, sen säger han med skrovlig röst. ”Vad hände?” Frågar han fortfarande förvirrad och sätter sig upp i sängen långsamt och gnuggar ögonen med handflatorna, den röda färgen som han får runt ögonen gör att han ser mer galen ut än nyvaken. ”Jag minns inte riktigt vad som har hänt liksom!” säger han frustrerat. ”Inte det.” mumlar Klas bekymrad men kommer sen på sig. ”Oj ursäkta jag har inte presenterat mig, jag heter Klas, och vad heter du?” sa han snällt. ”Viktor.” Svarar han med lite klarare röst en innan.
”Ok, Viktor, kommer du inte ihåg någonting? Att någon kanske puttade dig?” pojken skakar på huvudet och säger sen;
”Jag tror jag hoppade självmant men jag vet inte varför?”
Kap 2 Knuffad eller frivilligt
”Vad hade hänt egentligen” tänker Klas, när han sitter framför sin dator på kvällen. ”En tonårskille som tror att han självmant försökte ta livet av sig, men har ingen aning om varför han gjorde det!” Han trummar på tangentbordet och skriver sen längst upp på en Microsoft på datorn: Viktor Johnsson Han suddar ut det på en gång som han skrivit det, han behöver väl inte göra en Microsoft om vad som har hänt just nu, det kunde han göra sen. Istället ställer han sig bredvid sin Whiteboard i sitt kontor för att börja med en tankekarta. ”Viktor Johnsson? Han kanske har en flickvän eller kompis som vet varför!” Han går in på Partalen och klickar sig in på Lexby skola och börjar kolla genom klasserna för att se om han kan hitta Viktor någonstans. I klass 9A längst ner på en bänk sitter han och håller om en av sina kompisar. Sen börjar han klicka runt på händelser och får fram en bild Viktor som står och kramar en tjej i en av parallell klassen och sen fler bilder på dem tillsammans. Tjejen går i 9B och heter Frida Sahlin. Klas hittar snabbt telefon numret till flickvännen, Sahlin är ju inte speciellt vanligt. Hon svarar efter två signaler med ett snabbt och upprört hej. Klas pratar med lugn röst till henne, berättar vem han är och varför han ringer. Sen frågar han om hon vet varför Viktor skulle få för sig att ta självmord. ”Han kom hem till mig igår, jätte rädd och förvirrad och han var helt blå runt ena ögat, jag blev jätte rädd med.” ”Men sen sa han att skulle ta hand om en sak och då lät han mer samlad och så bara han gick.” ”Jag fattar inte, vad har hänt?” ”Ingen vet riktigt vad som hänt, och Viktor kommer inte ihåg själv. Men han tror att han hoppade självmant från hopptornet och att ingen puttade honom.”
”Ring Simon, det är Viktors kompis de gör det mesta tillsammans, han kanske vet något.” Säger hon hastigt, ”Jag måste gå nu, hejdå!” ”Vänta, vad är det för nummer han har?” ”0799322356, hejdå.”
”Hejdå…” ”Undrar varför hon fick så bråttom.” Tänker Klas och kollar ner på pappret där han skrivit upp Simon telefon nummer. ”Hm… Det är väl bara att ringa.”
Simon svarar efter en halvsignal, han låter också rädd och upprörd. ”Hej, jag ringer om Viktor Johnsson, han hittades igår i Kåsjön och ligger på sjukhuset nu. Jag skulle vilja ställa några frågor om kvällen innan, var du med honom?” ”Lever han…” Han lät lycklig. Klas ler åt Simon röst, de här tonåringarna brydde sig verkligen om varandra även om det inte verkar som det alltid. ”Ja, han lever men kommer inte ihåg någonting från natten det hände, mer än att han tror att han hoppade självmant från hopptornet” Svarar Klas vänligt. Simon svarar lyckligare den här gången fast ändå fundersamt.
”Ja, jag var med honom kvällen innan, vi hamnade i bråk med några. ”Viktor fick in ett rejält slag på en av dem. ”Killen ramlade ihop och ambulansen kom och efter det stack jag och han därifrån. ”Viktor var helt förstörd när vi gick och efter en stund sa att han skulle hem till Frida, hans flickvän. ”Då så gick vi ifrån varandra. ”Efter typ en timme ringde Frida och var jätte upprörd och sa att Viktor vart hemma hos henne och sett jätte rädd ut och sen hade gått och sagt att han skulle ta hand om en sak!” ”Ja hon berättade det med, jag pratade med henne innan!” Berättade Klas. ”Vad hette killen Viktor slog ner och vet du hur han mår?” ”Åh… Han heter Sebastian Trilik, han ligger i koma men det fick vi inte veta förrän idag efter lunchen.” ”Trilik? Pratar du om Pontus Triliks storebror.” Frågar Klas fundersamt. ”Ja precis, han” svarar Simon lika fundersamt. ”Pontus går i min sons klass och brukar ibland vara hemma hos oss!” Fortsatte Klas. ”Förlåt om jag stör dig föresten, tack så mycket för din hjälp, det är nog bra om du hälsar på honom, han ligger på Mölndals sjukhus.” ”Ok, tack för att du ringde, det känns lite bättre nu måste jag medge.” Klas ler ”Jag förstår det, hejdå!”
När han lagt på samtalet slår han numret till Trilik och efter fem långa signaler så svarar Pontus. ”Hej det är Pontus!” Pontus låter inte ledsen men inte glad heller. ”Hej Pontus det är Klas Svensson, är Stefan hemma.” Frågar Klas vänligt ”Ja det är han vänta lite, ok?” ”Mm, det är helt Ok!” ”Hej det är Stefan.” Svarar en mörk röst. ”Hej det är Klas, hur är det?” ”Sådär, vet inte om du har hört det men Sebastian har legat i koma på Mölndals sjukhus, han vaknade för två dagar sen och polisen har förhört honom.” ”Berättade han något intressant?” ”Jo hans sa att gruppen de slogs mot var färre och att killen som slog honom slog i självförsvar så att han ville inte att vi skulle polisanmäla honom!”
”Ok jag hörde med en av tonåringarna, som var där, han sa att det hade hänt en massa och sen hittade mina barn på morgonen killen som slog Sebastian medvetslös i Kåsjön!” ”Hade något slagit honom och sen lagt honom i vattnet!” Stefan låter upprörd. ”Nej han tror att han hade hoppat själv från hopptornet, men det dumma var att han hoppade åt fel sida så han hade slagit i sig i de andra trampolinerna och sen rakt ner på grundet nästan, lite längre upp och han hade varit död nu.” ”Han försökte ta självmord! Varför det försökte han med det?” ”Jag tror han trodde att han mördat din son med det slaget som han fick in och inte ville leva med det. Problemet är att jag pratade med honom och han kommer inte ihåg någonting ifrån den kvällen, bara att han hoppade själv och att han hade gjort något dumt.” Berättar Klas medan han skriver upp allt på Whiteboarden
”Herregud, hur mår han annars om man inte räknar med minnes förlusten?” ”Nja lite mörbultad men annars verkar han faktiskt klarat sig ganska bra, hur mår din son?” ”Jo då, men han är nog ganska chockad bara och sen så såg han när dem kom in med Viktor till sjukhuset och blev rädd. ”Han undrade om det var hans kompisar och ringde dem sen men när de sa att de inte gjort något, så fattade han inte vad som hade hänt riktigt!” ”Då kanske du ska ringa honom så han slipper grubbla!” säger Klas lugnt, ”Jag ska själv åka dit och prata med Viktor, så vi kanske ses där, Hejdå!” ”Ja då ses vi! Hejdå”
Kap 3 Varför började bråket egentligen
Klas sätter sig i bilen med kaffe i handen. Medan han kör ut från parkeringen funderar han på vad som hade fått ungdomarna att börja bråka och vad är resten av de som slogs. Han kör in på sjukhusets parkering och låser bilen efter sig och går mot sjukhus dörrarna medan han grubblar vidare.
Han kommer in Viktors rum. Viktor hade fått lite mer färg och ser ut att må bättre. ”Hej” säger han glatt när Klas kom igenom dörren, Klas ler och hejar tillbaka. ”Mår du bättre nu?” Frågar Klas och nickar mot det stora köttsåret som Viktor fått efter fallet. ”Ja då, jag mår bra. Jag har pratat med Sebastian, killen jag slog ner du vet! ”Han verkar ganska chockad han också över vad som hände. ”Han berätta att en av hans kompisar stack och inte kommit tillbaka, ingen vet vad han är, så de är ganska orolig.” Berättar Viktor medlidsamt. ”Vad bråkade ni om egentligen?” frågar Klas ”Åh… Alltså det är ganska löjligt men vi liksom bara bråkar för att… Jag vet inte … Vi har alltid gjort det sen förskolan vad det alltid mitt kompisgäng mot hans, ingen riktig anledning eller jo kanske för att vi är punkare och dem är Partille Johnnys.” Viktor verkar brottas med tanken ett tag om varför. Så Klas fortsatte med att förhöra honom. "Vad heter killen som försvann?" Frågar han och började skissa på pappret som han hade med sig och skrivit upp allt som han hittills frågat om.
”Tobbe Karlsson, tror jag? Han heter i alla fall Tobbe eller Tobias, sen om han heter Karlsson eller inte vet jag inte.” Svarar han och tittar ner på sina ganska sargade händer och tittar sedan upp mot dörren och nickar. Klas vänder sig om och ser att Frida står vid dörren och väntar osäkert på att få komma in och prata med Viktor. ’Klas nickar han med och reste sen på sig. ”Jag ska prata med Sebastian och se om jag kan hitta hans kompis och sen har jag ganska mycket pappers arbete som väntar” Viktor ler mot honom, ett medlidsamt leende. Han förstår att det inte var det roligaste att sitta och göra. Klas säger hejdå och går ut genom dörren medan Frida går in. Han kan se att hon är rädd och chockad och Klas kan höra innan han kommit runt hörnet att Frida frågar; ”Försökte du ta livet av dig?” Rösten är darrig och man kan höra att hon har börjat grått, ”För vilken anledning då?” Kräver hon att få veta mellan skälvningarna. Klas kan höra Viktor sucka och svara sen
”jag minns inte! Men de tror det var för jag trodde att jag hade mördat Sebastian Trilik!”
Klas fortsätter att gå, han tycker inte om att tjuvlyssna så han går istället till en av sjuksystrarna och frågar var Sebastian Trilik ligger. Hon pekar ner mot hallen och säger att han ligger i rum nr nio. Klas går långsamt och tänker igenom vad han ska säga i huvudet. Han öppnar dörren och stiger in. Sebastian var en ganska långsmal kille med mörkt hår och mörka ögonbryn. Klas visste att det var han på än gång, han har ju sett honom förut när han vart och hämtat Adam i skolan. Men nu hade han en rejäl blåtira och en rejäl fläskläpp också. Sebastian ler när han känner igen Klas. ”Jaså har du mitt fall?” säger han hest och skrattar medan han rättade till sig i sängen, han drog lite på munnen när han gjorde det, man kan se att han har ont. Klas skrattar med honom och nickar. ”Ja just det, det har jag.” Han ler och kollar ner på sina papper inte för att läsa vad han skulle göra utan mer av ren rutin. Han har liksom alltid gjort så när han ska börja förhöra en person ”Jag har pratat med Viktor och han sa att en av dina kompisar har försvunnit! Jag ska försöka hitta honom så fort som möjligt innan det händer något, är det ok?” Sebastian hajar till men nickar sedan. ”Jo klart, vad vill du veta?”
”Vad är hans fullständiga namn?” frågar han medan han trummar med pennan. ”Tobias Larsson heter han, han bor själv i en lägenhet i Göteborg Centrum som han föräldrar betalar annars umgås de aldrig med honom utan har skapat en ny familj, han har ingen flickvän, han har brunt hår och bruna ögon, ett ärr över ena ögat, vänstra tror jag och är ganska långsmal. Vill du veta något mera?” Frågar han allvarligt och ser med stora ögon mot Klas. ”Bara en, vad har han för telefon nummer hem och mobilt.”
När Klas fått båda numren till Tobias, så tackar han för sig och går ner till bilen och kör till kontoret. När han kom innanför det stora betonghuset kommer en av hans kollegor. Joel heter han, en ung kille som jobbar ganska effektivt och verkar inte ha några fördomar om någonting. ”Hörru vill du ha hjälp med ditt fall, eller?” Frågar han glatt, ”Jag har precis gjort klart allt pappers arbete om mitt förra så jag kan behöva ett nytt fall att hjälpta till i, intresserad?” Säger han med en skämtaktig ton.
Klas skrattar, han behöver ju hjälp så han nickar. Det är hemskt jobbigt att göra ett helt fall själv. ”Det hade vart bra, jag kopierar mina papper till dig också” Joel ser överlycklig ut som om han vunnit en miljon eller något. ”Gött! Jag ska bara lämna in de här papperna till chefen.” Säger han och vänder sig om och små joggade bort mot chefens kontor. Klas själv går långsamt in till sitt kontor och sätter sig ner vid sin Lap top och börjar skriva ner alla frågor svar och ringer sedan båda telefonnumren som han fått av Sebastian, ingen svarar. Han bestämmer sig att åka bort till Tobias lägenhet. Precis som han reses sig upp kommer Joel springande. ”Vi ska åka bort till Tobias lägenhet!” Säger han och ger ett av dokumentet till Joel, han läser igenom det medan de går, samtidigt som han nickar och hummar för sig själv.
Cap 4 Mordutredning De sätter sig i bilen och Klas backar ut och kör iväg ut på motorvägen mot Göteborg Centrum medan han tar upp lappen som han hade haft och skrivit på när han var hos Sebastian, han memorerade adressen och lägger sen ner lappen igen i sin Lap top väska.
De parkerar utanför och hoppar ur bilen och går mot höghuset där Tobias bor. När de kommit in i byggnaden tar dem hissen längst upp, lägenheten låg längst in på översta planet. De ställer sig utanför och knackar på, men inget svar får de. De knackar igen, men fortfarande ingenting. De tog fram nyckeln som dem fått utav receptions damen. Lägenhet är helt sönderslagen. Stolar ligger överallt och bordet är vällt. Klas tar fram sin kamera, Plasthandskar och börjar titta runt i lägenheten, det finns blodfläckar på möblerna och på golvet. Klas tar upp sin mobil och ringer sin chef och berättar vad de sett och att han vill att chefen ska skicka ett labbteam för att identifiera blodet och ta mer kort. Han lägger på och kollar runt i lägenheten igen. Han kollar på bordet och får se Tobias plånbok ligga uppslagen. Klas går fram och tittar igenom den, i plånboken finns en kopia på ett kvitto till en färja till Danmark. Han lägger det i en påse. Två skarpa signaler far genom rummet, det tar ett tag innan dem förstår att det är ringklockan som låter, Joel går fram och håller inne en knapp och viskar till Klas ”Prata in i denna!” Klas lutar sig mot den mikrofon liknande saken. ”Ja, vad är det?” Frågar Klas lite halvt frånvarande.
”Det är några personer här som säger att de ska undersöka brottsplatsen, har något hänt?” Det var reception damen, hon låter mycket orolig. ”Ja släpp upp dem, lägenheten har just nu blivit en brottsplats!” Svarar Klas vänligt. ”Ok, då släpper jag upp dem då!” Hon låter nervös. När undersöknings teamet kommit upp säger Klas till Joel; ”Vi åker till Danmarksfärjan, han skulle tydligen med en båt klockan 10!” Klas tar kort på biljetten och resten av innehållet i Tobias plånbok sen åker dem ner till hamnen.
Dem går in genom huvudentrén och går sedan fram till kassören. ”Hej jag undrar Tobias Larsson har checkat in än!” ”Hm… Nej det har han inte, vilken han borde eftersom färjan åker om fem minuter och alla ska vara ombord.” Sa kassören och låter lite irriterad över detta faktum medan han granskar sina papper. ”Okej, då letar vi efter honom någon annanstans, men om han dyker upp be honom vänta och ring detta här telefon numret, tack!” Sa Klas och gav han sitt kort.
RING! RING! ”Hej Det är Klas!” ”Hej, det är Åke, vi kollade upp blodet och fick fram två personer, det ena var från en Tobias Larsson och en Erik Starfelt, varav den sista är med i brottregistret för vapenbrott, mina mannar kollar upp honom mera nu.” ”Bra, kolla om han har någon adress!” ”Han bor på samma våning som Tobias typ två dörrar därifrån!” ”Tack för det, då åker vi dit!” Klas lägger på och ger en nick mot bilen åt Joel. ”Vi åker tillbaka till Tobias lägenhet det fanns blod från en av hans grannar där inne också!” Berättar han när de kör ut från parkeringen.
När de kommer fram så står det bilar framför hela uppfarten så de kör in och ställer sig på trottoaren, och går upp till lägenheten bredvid och knackar på. De kan höra hur någon rör sig där inne. ”Var snäll och öppna dörren och kom ut med händerna över huvudet!” Ropar Klas så pass högt så att personen där inne skulle höra. ”Annars kommer vi öppna dörren åt dig!”
Men ändå öppnade inte personen där inne dörren, då sparkar Joel in den och de stormar in med sina vapen beredda på att skjuta om personen där inne skulle visa sig farlig. Vid köksbordet sitter en man, Erik Starfelt, med en kniv i handen och på dem vita väggarna är det täckt med blod som är formade i olika målningar.
”Ni kommer aldrig att hitta Tobias!” Säger han med ett leende på läpparna, ” Inte utan min hjälp, vill säga, men då måste ni lova att jag bara sitter ett år!” Han hånler åt dem. ”Visst men då måste vi ha hittat honom först!” Säger Klas, ”Släpp vapnet så kan vi prata om det här!” ”Han stod i skuld till mig, jag har väntat 2 månader på pengarna jag lånade honom, men han fortsätter säga att han inte har dem!” Avbryter Erik honom, ”Jag har skulder med som behöver betalas så jag sa till honom om han inte betalar inom en vecka skulle något tråkigt hända!” Säger han lugnt och fundersamt undertiden som han släpper kniven på bordet och puttar bort den mot Klas, som tar emot den. Erik håller upp händerna. ”Ska ni inte arrestera mig!” Klas nickar åt Joel, som går fram och sätter handfängslen på Erik. ”Berätta var han är så kanske du slipper ett år!” ”Han ligger i en lägenhet i Partille, i timmerslätt. Nummer 7, tror jag.”
Joel stannar med Erik i lägenheten tills en annan polisbil kommer medan Klas åker mot Timmerslätt, han tvärnitar framför furulunds kyrka och springer uppför trapporna bakom, och letar sig sedan fram mellan husen tills han hittar nummer 7, han springer upp för trapporna till huset och känner på dörrhandtaget, det var olåst. Klas går in och finner Tobias i mitten av rummet liggandes stel på bordet. Klas går fram och känner om han hade någon puls eller om han andades det gör han inte, Tobias var död och helt stel. Klas tar upp sin mobil och ringer till labbet ”Tobias Larsson är död, hittade honom i Timmerslätt hus nummer sju. Kan ni skicka en team, tack!” Han lägger på och tittar på Tobias, han är blå runt halsen, handlederna och läpparna. Hans ögon var uppspärrade, och han har blod i munnen från halsen.
Teamet kommer in i lägenheten och Klas går ut, för att åka till Sebastian och Viktor och berätta vad som hade hänt. Han kör långsamt, han hatar att berätta för ungdomar att deras kompisar avlidit. När han kommer fram till sjukhuset, var han så trött på världen han levde i, varför måste människor slåss och mörda varandra. Han sköt bort tanken medan han går upp för trapporna till Sebastians rum, han knackar på dörren och går in. Nästan alla hans kompisar är där ser det ut som och Sebastian tittar oroligt på Klas när han får se hans sorgsna uppsyn. ”Har ni hittat honom?” Frågade han bekymrat. ”Ja det har vi!” Svarar Klas sorgset och tittar sen ner och suckar. Med det verkar som Sebastian förstår vad som hade hänt och rösten skär sig när han pratar igen. ”Han är död, eller hur?” Klas nickade. ”Han var tydligen skyldig en person i hans hus en massa pengar och hade inte lämnat in dem i tid” ”Hur vet ni att han var skyldig en massa pengar?” Frågade Sebastian bekymrat och hans ögon börjar bli blanka.
”För mördaren sa det, när vi frågade var han var? Känner du igen namnet Erik Starfelt?” ”Det var en snubbe vi bruka köpa knark av eller sprit och sådant, Tobbe brukade ha hand om pengarna, liksom. Vi gav honom pengar för att köpa ut sprit till oss också.” ”Var för slags droger var det han sålde, vet du det?” ”Allt möjligt men mest Heroin och Amfetamin, tror jag!” Sebastian ser frånvarande ut och en av tjejerna i rummet lägger armen om honom och vilar sitt huvud mot hans axel. ”Tack för att ni hittade honom och tog fast Erik, när är hans kropp klar så vi får begrava honom?” ”När vi kommit fram till en dödsorsak, men det tar nog inte så lång tid. Men jag kan inte ge någon bestämd tid nu.” Klas biter sig i underläppen, ”Men jag kan ringa när han är klar, okej?” ”Visst, gör det!” Sebastian stryker bort sitt hår som fallit ner framför ansiktet och rättar på sig. Klas går långsamt tillbaka i korridoren mot Viktors rum, han sitter där inne och kollar upp mot Tv;n som finns i rummet. Såret i pannan ser nästan värre ut än det gjort innan nu när det haft tiden att svullna upp och det röda har blivit svart, lila och blått. Viktor ler ett smittsamt leende när Klas kom in så Klas inte kan göra något annat än le tillbaka. ”Hej kommissarien, hur går det med att hitta Tobbe?” Viktors ansiktsuttryck bleknar när han får höra vad som hade hänt. ”Usch, vem gör något sådant, ni har väl fått tag på honom som gjort det?” Klas nickar till svar. ”Ja, vi fick tag på honom, men nu måste jag tillbaka och skriva klart rapporten, hejdå!” ”Hejdå, vi ses!” Viktor nickar men ser ut som om han funderar på något helt annat. På väg bort mot kontoret ringer Klas telefon. ”Hej det är Klas!” ”Hej det är Simon!” Simon är killen som undersöker liken på Partilles Mordrotel. ”Dödsorsaken är klart kvävning, men han hade också en mängd droger i sig!” ”Heroin eller Amfetamin?” ”Både och faktiskt, och det var inte lite heller han hade nästan nog till överdos. Han har också några brutna revben men det dödade honom inte, så dödsorsaken är klart strypning men jag tror alla droger han hade i sig hjälpte till och ta kol på honom också!” ”Tack för upplysningen, Simon, du är snäll som ringer.” ”Jag vet att jag är snäll eftersom jag gjorde lik rapporten så att du skulle få lite extra tid på annat!” ”Du är bäst, tack!” ”Lugnt, ses på jobbet sen då!” ”Ja, Hejdå?” Klas skrattar när han lägger på, man måste nog vara så knasig som Simon för att vilja jobba med lik.
Han går upp till kontoret och sätter sig efter att han precis har köpt en Latte i kaféet och börjar skriva på rapporten när han är klar ringer han och frågar Simon om Tobias var klar för begravning, Simon säger att visst var han det och säger att han skulle skicka liket till en som behandlar liken innan man begraver de. Sen ringer Klas, Sebastian och säger att Tobias var klar och vilket bårhus han ligger på nu medan han skriver ut rapporten och sätter den i en mapp och skriver Tobias Larsson på den och går sedan ner med den och lägger den i chefen fack. Han pustar ut och hämtar sina saker och går ner till bilen. Fallet var klart, avslutat och han visste att han skulle sova dåligt i natt . Han svänger in på parkeringen och går långsamt upp för trapporna till huset, hans fru hade gjort Tacos och snart var det "Så ska det låta" så hela familjen slår sig ner framför Tv; n. Klockan 23:12 ringer Sebastian. ”Hej jag ville bara fråga om du ska med till Tobias begravning som är i morgon klockan 11: 00 ?” ”Ja visst, jag kommer!” När han fått reda på när och var, tar Klas fram sin kostym, skjorta och skor sen går han och lägger sig. Han vaknar klockan 9:05 och går upp äter frukost och tar sedan på sig och åker ner till begravningsplatsen. Han möter Viktor utanför och de går in tillsammans. Prästen talar länge och sedan jordbegraver de honom, länge står Sebastian, hans vänner, Viktor och Klas kvar. Ingen säger något men ändå står de där, tills Sebastian vänder sig om och går och alla andra följer efter.
Betygssatt!
Get a Voki now!
Rättad!!
Slagsmål
KAP 1 Vid Hopptornet
Det är en mörk natt i den lilla förortsstaden Öjersjö, tre barn, Sofia, Sara och Adam är ute och leker.
Det är sommar och de ska tälta vid sjön Kåsjön så att de kan bada på morgonen.
De har just satt upp tältet vid hopptornet och ska lägga sig när de hör ett skrik från hopptornet.
De tre barnen sätter sig upp i sovsäckarna och tänder sina ficklampor.
Eftersom det inte kommer något mer skrik går barnen och lägger sig, även om dem är ganska rädda.
De sover oroligt hela natten.
När de vaknar på morgon så skulle de bada, det sa de ju igår, men ingen av barnen är speciellt glada i att den iden efter vad som hänt på kvällen. Men Adam tycker att dem åtminstone kan doppa fötterna eftersom de är vid Kåsjön.
Det är då de hittar kroppen av en 15 tonårs kille.
De känner igen ansiktet på pojken i vattnet men stannar inte för att lista ut vad det var han hette - nu igen - utan istället så springer dem hem det snabbaste de kan.
De stannar inte förrän dem kommit fram till Adams dörr.
De tre barnen springer in i köket, medan tårarna rinner längst kinderna, där Adams föräldrar sitter och äter frukost.
De ser chockat upp när barnen springer in.
”Vad har hänt?” Frågar Adams mamma Helena förstört.
Men barnen fortsätter att gråta och mellan tårarna väser Adam ut.
”Det… ligger någon i Kåsjön!”
Föräldrarna kollar förvånat på varandra och sen nickar Adams pappa Klas och säger:
”Jag går dit och kollar! Var det vid hopptornet ni såg denna någon?” frågar Klas, Adam och Adam nickar skakigt mot sin pappa.
”Ja, precis i vattnet bredvid hopptornet låg han!” Svarar Adam från sin mammas armar.
Klas går ner till hopptornet och tar i säkerhet skull med sig hunden, Nena i fall något skulle hända.
Nena började plötsligt dra kraftigt i kopplet ner mot vattnet, fast hon bara är en portugisisk vattenhund är hon ganska stark.
Klas följer henne ner mot vattnet och får se en femtonårig ung kille ligga vid strandkanten.
Han släpper hunden och kastar sig ner för berget och drar upp den livlösa kroppen, vattnet är iskallt.
Han tar fram mobilen och slår numret till larmcentralen.
"Skicka en ambulans till hopptornet i Kåsjön, genast! Det är en pojke cirka 15 som hoppat från hopptornet igår kväll och slagit sig emot berggrunden och han har nog legat här ett tag och han andas inte!” Säger han i mobilen ganska lugnt eftersom han är van vid sådana här saker, han är trots allt brotts utredare, sedan kastar han mobilen i från sig och börjar med konstgjord andning.
Efter 10 minuter kör ambulansen in på badplatsen i hög fart, två ambulansmän kastar sig ur med en bår mellan sig.
De kastar sig ner på knäna bredvid pojken som ligger otroligt still och nummer 1 tar fram fibrillatorn medan nummer 2 blåser in luft i lungorna.
"Håll undan." säger nummer 1 och Klas och nummer 2 lutade sig tillbaka.
Killens kropp ryker till utav stöttarna och sen började ambulansman nummer 2 blåsa in luft till lungorna igen.
Så håll de på i säkert en åtta minuter tills killen plötsligt rycker till av sig själv och försöker slå undan lapparna som sitter fastklistrade på honom från fibrillatorn. Men han var fortfarande lite för svag för att orka få av sig dem.
Ambulansmännen trycker ner honom mot marken och försökte lugna ner honom.
Sedan går de och hämtar båren som de lämnat vid ambulansen och sätter fast honom i den.
När han är fastspänd på båren lugnar han ner sig lite men han andas fortfarande kraftigt. Ambulansmännen ber Klas hjälpa till och bära in båren medan en av dem håller killen lugn, sen åker de med blåljus mot Mölndals sjukhus.
Klas får åka med, eftersom de nog tror han är en anhörig.
När de kommer till sjukhuset kommer massa läkare och hjälper till så Klas följer bara efter dem.
När de fått in honom i ett rum, kommer en doktor och säger att Klas kan vänta i väntrummet, Klas nickar och går iväg.
Efter en halvtimme kommer doktorn tillbaka och säger att pojken är vaken och att Klas kan komma in och hälsa på honom nu.
Samtidigt får han ett SMS på mobilen från sin chef på Kriminalministeriet.
”Det har hittats en pojke i Kåsjön, ligger nu på sjukhuset ta reda på varför och vad som har hänt!”
”Okej” Tänker Klas, ”Det är väl lika bra att börja på en gång”
Klas pustar och förbereder sig på att förhöra tonåringen och går sen fram till en läkare för att fråga om han kan gå in och fråga några frågor.
Han visar upp brickan, och sen frågade han igen om det går bra och lägger till att annars kan han vänta, så att dem inte släpper in honom bara för att han är snut.
Doktorn säger att det var okej och att killen är så pass stabil så det inte är någon fara just nu medan han pekade mot rummet och han ler men säger att han ändå kan vara lite försiktigt så han inte blev allt för upprörd för då kanske han stabila läge rubbas.
Klas nickar och säger att han ska vara så försiktig som han bara kan och börjar sedan gå mot dörren där pojken ligger.
Klas gläntar genom dörren, pojken ligger där inne på en sjukhus säng.
Han är vitblå i hela ansiktet och har knallröda läppar, hans hår står åt alla håll, han har påsar under ögonen och ett stort köttsår i pannan.
Med andra ord så ser han riktigt sliten ut.
”Hej, hur mår du?” frågar Klas, pojken nickar lite men ser allmänt förvirrad ut.
”Mina barn tältade vid Kåsjön och kom hem på morgonen livrädda eftersom de hade sett dig!” han ler ursäktande ”De skulle bada fötterna.”
”Så jag gick dit och ringde ambulans och hjälpte dig hit så därför hamnade jag här. Men jag är egentligen här för att förhöra dig om vad som hände!”
Pojken nickar igen men ser fortfarande förvirrad ut, sen säger han med skrovlig röst.
”Vad hände?” Frågar han fortfarande förvirrad och sätter sig upp i sängen långsamt och gnuggar ögonen med handflatorna, den röda färgen som han får runt ögonen gör att han ser mer galen ut än nyvaken.
”Jag minns inte riktigt vad som har hänt liksom!” säger han frustrerat.
”Inte det.” mumlar Klas bekymrad men kommer sen på sig. ”Oj ursäkta jag har inte presenterat mig, jag heter Klas, och vad heter du?” sa han snällt.
”Viktor.” Svarar han med lite klarare röst en innan.
”Ok, Viktor, kommer du inte ihåg någonting? Att någon kanske puttade dig?” pojken skakar på huvudet och säger sen;
”Jag tror jag hoppade självmant men jag vet inte varför?”
Kap 2 Knuffad eller frivilligt
”Vad hade hänt egentligen” tänker Klas, när han sitter framför sin dator på kvällen.
”En tonårskille som tror att han självmant försökte ta livet av sig, men har ingen aning om varför han gjorde det!”
Han trummar på tangentbordet och skriver sen längst upp på en Microsoft på datorn:
Viktor Johnsson
Han suddar ut det på en gång som han skrivit det, han behöver väl inte göra en Microsoft om vad som har hänt just nu, det kunde han göra sen.
Istället ställer han sig bredvid sin Whiteboard i sitt kontor för att börja med en tankekarta.
”Viktor Johnsson? Han kanske har en flickvän eller kompis som vet varför!” Han går in på Partalen och klickar sig in på Lexby skola och börjar kolla genom klasserna för att se om han kan hitta Viktor någonstans.
I klass 9A längst ner på en bänk sitter han och håller om en av sina kompisar.
Sen börjar han klicka runt på händelser och får fram en bild Viktor som står och kramar en tjej i en av parallell klassen och sen fler bilder på dem tillsammans.
Tjejen går i 9B och heter Frida Sahlin.
Klas hittar snabbt telefon numret till flickvännen, Sahlin är ju inte speciellt vanligt.
Hon svarar efter två signaler med ett snabbt och upprört hej.
Klas pratar med lugn röst till henne, berättar vem han är och varför han ringer.
Sen frågar han om hon vet varför Viktor skulle få för sig att ta självmord.
”Han kom hem till mig igår, jätte rädd och förvirrad och han var helt blå runt ena ögat, jag blev jätte rädd med.”
”Men sen sa han att skulle ta hand om en sak och då lät han mer samlad och så bara han gick.”
”Jag fattar inte, vad har hänt?”
”Ingen vet riktigt vad som hänt, och Viktor kommer inte ihåg själv. Men han tror att han hoppade självmant från hopptornet och att ingen puttade honom.”
”Ring Simon, det är Viktors kompis de gör det mesta tillsammans, han kanske vet något.” Säger hon hastigt, ”Jag måste gå nu, hejdå!”
”Vänta, vad är det för nummer han har?”
”0799322356, hejdå.”
”Hejdå…”
”Undrar varför hon fick så bråttom.” Tänker Klas och kollar ner på pappret där han skrivit upp Simon telefon nummer. ”Hm… Det är väl bara att ringa.”
Simon svarar efter en halvsignal, han låter också rädd och upprörd.
”Hej, jag ringer om Viktor Johnsson, han hittades igår i Kåsjön och ligger på sjukhuset nu.
Jag skulle vilja ställa några frågor om kvällen innan, var du med honom?”
”Lever han…” Han lät lycklig.
Klas ler åt Simon röst, de här tonåringarna brydde sig verkligen om varandra även om det inte verkar som det alltid.
”Ja, han lever men kommer inte ihåg någonting från natten det hände, mer än att han tror att han hoppade självmant från hopptornet” Svarar Klas vänligt.
Simon svarar lyckligare den här gången fast ändå fundersamt.
”Ja, jag var med honom kvällen innan, vi hamnade i bråk med några.
”Viktor fick in ett rejält slag på en av dem.
”Killen ramlade ihop och ambulansen kom och efter det stack jag och han därifrån.
”Viktor var helt förstörd när vi gick och efter en stund sa att han skulle hem till Frida, hans flickvän.
”Då så gick vi ifrån varandra.
”Efter typ en timme ringde Frida och var jätte upprörd och sa att Viktor vart hemma hos henne och sett jätte rädd ut och sen hade gått och sagt att han skulle ta hand om en sak!”
”Ja hon berättade det med, jag pratade med henne innan!” Berättade Klas. ”Vad hette killen Viktor slog ner och vet du hur han mår?”
”Åh… Han heter Sebastian Trilik, han ligger i koma men det fick vi inte veta förrän idag efter lunchen.”
”Trilik? Pratar du om Pontus Triliks storebror.” Frågar Klas fundersamt.
”Ja precis, han” svarar Simon lika fundersamt.
”Pontus går i min sons klass och brukar ibland vara hemma hos oss!” Fortsatte Klas. ”Förlåt om jag stör dig föresten, tack så mycket för din hjälp, det är nog bra om du hälsar på honom, han ligger på Mölndals sjukhus.”
”Ok, tack för att du ringde, det känns lite bättre nu måste jag medge.” Klas ler
”Jag förstår det, hejdå!”
När han lagt på samtalet slår han numret till Trilik och efter fem långa signaler så svarar Pontus.
”Hej det är Pontus!” Pontus låter inte ledsen men inte glad heller.
”Hej Pontus det är Klas Svensson, är Stefan hemma.” Frågar Klas vänligt
”Ja det är han vänta lite, ok?”
”Mm, det är helt Ok!”
”Hej det är Stefan.” Svarar en mörk röst.
”Hej det är Klas, hur är det?”
”Sådär, vet inte om du har hört det men Sebastian har legat i koma på Mölndals sjukhus, han vaknade för två dagar sen och polisen har förhört honom.”
”Berättade han något intressant?”
”Jo hans sa att gruppen de slogs mot var färre och att killen som slog honom slog i självförsvar så att han ville inte att vi skulle polisanmäla honom!”
”Ok jag hörde med en av tonåringarna, som var där, han sa att det hade hänt en massa och sen
hittade mina barn på morgonen killen som slog Sebastian medvetslös i Kåsjön!”
”Hade något slagit honom och sen lagt honom i vattnet!” Stefan låter upprörd.
”Nej han tror att han hade hoppat själv från hopptornet, men det dumma var att han hoppade åt fel sida så han hade slagit i sig i de andra trampolinerna och sen rakt ner på grundet nästan, lite längre upp och han hade varit död nu.”
”Han försökte ta självmord! Varför det försökte han med det?”
”Jag tror han trodde att han mördat din son med det slaget som han fick in och inte ville leva med det. Problemet är att jag pratade med honom och han kommer inte ihåg någonting ifrån den kvällen, bara att han hoppade själv och att han hade gjort något dumt.” Berättar Klas medan han skriver upp allt på Whiteboarden
”Herregud, hur mår han annars om man inte räknar med minnes förlusten?”
”Nja lite mörbultad men annars verkar han faktiskt klarat sig ganska bra, hur mår din son?”
”Jo då, men han är nog ganska chockad bara och sen så såg han när dem kom in med Viktor till sjukhuset och blev rädd.
”Han undrade om det var hans kompisar och ringde dem sen men när de sa att de inte gjort något, så fattade han inte vad som hade hänt riktigt!”
”Då kanske du ska ringa honom så han slipper grubbla!” säger Klas lugnt, ”Jag ska själv åka dit och prata med Viktor, så vi kanske ses där, Hejdå!”
”Ja då ses vi! Hejdå”
Kap 3 Varför började bråket egentligen
Klas sätter sig i bilen med kaffe i handen.
Medan han kör ut från parkeringen funderar han på vad som hade fått ungdomarna att börja bråka och vad är resten av de som slogs.
Han kör in på sjukhusets parkering och låser bilen efter sig och går mot sjukhus dörrarna medan han grubblar vidare.
Han kommer in Viktors rum.
Viktor hade fått lite mer färg och ser ut att må bättre.
”Hej” säger han glatt när Klas kom igenom dörren, Klas ler och hejar tillbaka.
”Mår du bättre nu?” Frågar Klas och nickar mot det stora köttsåret som Viktor fått efter fallet.
”Ja då, jag mår bra. Jag har pratat med Sebastian, killen jag slog ner du vet!
”Han verkar ganska chockad han också över vad som hände.
”Han berätta att en av hans kompisar stack och inte kommit tillbaka, ingen vet vad han är, så de är ganska orolig.” Berättar Viktor medlidsamt.
”Vad bråkade ni om egentligen?” frågar Klas
”Åh… Alltså det är ganska löjligt men vi liksom bara bråkar för att… Jag vet inte … Vi har alltid gjort det sen förskolan vad det alltid mitt kompisgäng mot hans, ingen riktig anledning eller jo kanske för att vi är punkare och dem är Partille Johnnys.” Viktor verkar brottas med tanken ett tag om varför.
Så Klas fortsatte med att förhöra honom.
"Vad heter killen som försvann?" Frågar han och började skissa på pappret som han hade med sig och skrivit upp allt som han hittills frågat om.
”Tobbe Karlsson, tror jag? Han heter i alla fall Tobbe eller Tobias, sen om han heter Karlsson eller inte vet jag inte.” Svarar han och tittar ner på sina ganska sargade händer och tittar sedan upp mot dörren och nickar.
Klas vänder sig om och ser att Frida står vid dörren och väntar osäkert på att få komma in och prata med Viktor.
’Klas nickar han med och reste sen på sig.
”Jag ska prata med Sebastian och se om jag kan hitta hans kompis och sen har jag ganska mycket pappers arbete som väntar” Viktor ler mot honom, ett medlidsamt leende.
Han förstår att det inte var det roligaste att sitta och göra.
Klas säger hejdå och går ut genom dörren medan Frida går in.
Han kan se att hon är rädd och chockad och Klas kan höra innan han kommit runt hörnet att Frida frågar;
”Försökte du ta livet av dig?” Rösten är darrig och man kan höra att hon har börjat grått, ”För vilken anledning då?” Kräver hon att få veta mellan skälvningarna.
Klas kan höra Viktor sucka och svara sen
”jag minns inte! Men de tror det var för jag trodde att jag hade mördat Sebastian Trilik!”
Klas fortsätter att gå, han tycker inte om att tjuvlyssna så han går istället till en av sjuksystrarna och frågar var Sebastian Trilik ligger.
Hon pekar ner mot hallen och säger att han ligger i rum nr nio.
Klas går långsamt och tänker igenom vad han ska säga i huvudet.
Han öppnar dörren och stiger in.
Sebastian var en ganska långsmal kille med mörkt hår och mörka ögonbryn.
Klas visste att det var han på än gång, han har ju sett honom förut när han vart och hämtat Adam i skolan.
Men nu hade han en rejäl blåtira och en rejäl fläskläpp också.
Sebastian ler när han känner igen Klas.
”Jaså har du mitt fall?” säger han hest och skrattar medan han rättade till sig i sängen, han drog lite på munnen när han gjorde det, man kan se att han har ont.
Klas skrattar med honom och nickar.
”Ja just det, det har jag.” Han ler och kollar ner på sina papper inte för att läsa vad han skulle göra utan mer av ren rutin.
Han har liksom alltid gjort så när han ska börja förhöra en person
”Jag har pratat med Viktor och han sa att en av dina kompisar har försvunnit! Jag ska försöka hitta honom så fort som möjligt innan det händer något, är det ok?”
Sebastian hajar till men nickar sedan.
”Jo klart, vad vill du veta?”
”Vad är hans fullständiga namn?” frågar han medan han trummar med pennan.
”Tobias Larsson heter han, han bor själv i en lägenhet i Göteborg Centrum som han föräldrar betalar annars umgås de aldrig med honom utan har skapat en ny familj, han har ingen flickvän, han har brunt hår och bruna ögon, ett ärr över ena ögat, vänstra tror jag och är ganska långsmal. Vill du veta något mera?” Frågar han allvarligt och ser med stora ögon mot Klas.
”Bara en, vad har han för telefon nummer hem och mobilt.”
När Klas fått båda numren till Tobias, så tackar han för sig och går ner till bilen och kör till kontoret.
När han kom innanför det stora betonghuset kommer en av hans kollegor.
Joel heter han, en ung kille som jobbar ganska effektivt och verkar inte ha några fördomar om någonting.
”Hörru vill du ha hjälp med ditt fall, eller?” Frågar han glatt, ”Jag har precis gjort klart allt pappers arbete om mitt förra så jag kan behöva ett nytt fall att hjälpta till i, intresserad?” Säger han med en skämtaktig ton.
Klas skrattar, han behöver ju hjälp så han nickar. Det är hemskt jobbigt att göra ett helt fall själv.
”Det hade vart bra, jag kopierar mina papper till dig också” Joel ser överlycklig ut som om han vunnit en miljon eller något.
”Gött! Jag ska bara lämna in de här papperna till chefen.” Säger han och vänder sig om och små joggade bort mot chefens kontor.
Klas själv går långsamt in till sitt kontor och sätter sig ner vid sin Lap top och börjar skriva ner alla frågor svar och ringer sedan båda telefonnumren som han fått av Sebastian, ingen svarar.
Han bestämmer sig att åka bort till Tobias lägenhet.
Precis som han reses sig upp kommer Joel springande.
”Vi ska åka bort till Tobias lägenhet!” Säger han och ger ett av dokumentet till Joel, han läser igenom det medan de går, samtidigt som han nickar och hummar för sig själv.
Cap 4 Mordutredning
De sätter sig i bilen och Klas backar ut och kör iväg ut på motorvägen mot Göteborg Centrum medan han tar upp lappen som han hade haft och skrivit på när han var hos Sebastian, han memorerade adressen och lägger sen ner lappen igen i sin Lap top väska.
De parkerar utanför och hoppar ur bilen och går mot höghuset där Tobias bor.
När de kommit in i byggnaden tar dem hissen längst upp, lägenheten låg längst in på översta planet.
De ställer sig utanför och knackar på, men inget svar får de. De knackar igen, men fortfarande ingenting.
De tog fram nyckeln som dem fått utav receptions damen.
Lägenhet är helt sönderslagen. Stolar ligger överallt och bordet är vällt.
Klas tar fram sin kamera, Plasthandskar och börjar titta runt i lägenheten, det finns blodfläckar på möblerna och på golvet.
Klas tar upp sin mobil och ringer sin chef och berättar vad de sett och att han vill att chefen ska skicka ett labbteam för att identifiera blodet och ta mer kort.
Han lägger på och kollar runt i lägenheten igen.
Han kollar på bordet och får se Tobias plånbok ligga uppslagen.
Klas går fram och tittar igenom den, i plånboken finns en kopia på ett kvitto till en färja till Danmark. Han lägger det i en påse.
Två skarpa signaler far genom rummet, det tar ett tag innan dem förstår att det är ringklockan som låter, Joel går fram och håller inne en knapp och viskar till Klas
”Prata in i denna!”
Klas lutar sig mot den mikrofon liknande saken.
”Ja, vad är det?” Frågar Klas lite halvt frånvarande.
”Det är några personer här som säger att de ska undersöka brottsplatsen, har något hänt?”
Det var reception damen, hon låter mycket orolig.
”Ja släpp upp dem, lägenheten har just nu blivit en brottsplats!” Svarar Klas vänligt.
”Ok, då släpper jag upp dem då!” Hon låter nervös.
När undersöknings teamet kommit upp säger Klas till Joel;
”Vi åker till Danmarksfärjan, han skulle tydligen med en båt klockan 10!”
Klas tar kort på biljetten och resten av innehållet i Tobias plånbok sen åker dem ner till hamnen.
Dem går in genom huvudentrén och går sedan fram till kassören.
”Hej jag undrar Tobias Larsson har checkat in än!”
”Hm… Nej det har han inte, vilken han borde eftersom färjan åker om fem minuter och alla ska vara ombord.” Sa kassören och låter lite irriterad över detta faktum medan han granskar sina papper.
”Okej, då letar vi efter honom någon annanstans, men om han dyker upp be honom vänta och ring detta här telefon numret, tack!” Sa Klas och gav han sitt kort.
RING! RING!
”Hej Det är Klas!”
”Hej, det är Åke, vi kollade upp blodet och fick fram två personer, det ena var från en Tobias Larsson och en Erik Starfelt, varav den sista är med i brottregistret för vapenbrott, mina mannar kollar upp honom mera nu.”
”Bra, kolla om han har någon adress!”
”Han bor på samma våning som Tobias typ två dörrar därifrån!”
”Tack för det, då åker vi dit!” Klas lägger på och ger en nick mot bilen åt Joel.
”Vi åker tillbaka till Tobias lägenhet det fanns blod från en av hans grannar där inne också!” Berättar han när de kör ut från parkeringen.
När de kommer fram så står det bilar framför hela uppfarten så de kör in och ställer sig på trottoaren, och går upp till lägenheten bredvid och knackar på.
De kan höra hur någon rör sig där inne.
”Var snäll och öppna dörren och kom ut med händerna över huvudet!” Ropar Klas så pass högt så att personen där inne skulle höra. ”Annars kommer vi öppna dörren åt dig!”
Men ändå öppnade inte personen där inne dörren, då sparkar Joel in den och de stormar in med sina vapen beredda på att skjuta om personen där inne skulle visa sig farlig.
Vid köksbordet sitter en man, Erik Starfelt, med en kniv i handen och på dem vita väggarna är det täckt med blod som är formade i olika målningar.
”Ni kommer aldrig att hitta Tobias!” Säger han med ett leende på läpparna, ” Inte utan min hjälp, vill säga, men då måste ni lova att jag bara sitter ett år!” Han hånler åt dem.
”Visst men då måste vi ha hittat honom först!” Säger Klas, ”Släpp vapnet så kan vi prata om det här!”
”Han stod i skuld till mig, jag har väntat 2 månader på pengarna jag lånade honom, men han fortsätter säga att han inte har dem!” Avbryter Erik honom, ”Jag har skulder med som behöver betalas så jag sa till honom om han inte betalar inom en vecka skulle något tråkigt hända!” Säger han lugnt och fundersamt undertiden som han släpper kniven på bordet och puttar bort den mot Klas, som tar emot den.
Erik håller upp händerna.
”Ska ni inte arrestera mig!”
Klas nickar åt Joel, som går fram och sätter handfängslen på Erik.
”Berätta var han är så kanske du slipper ett år!”
”Han ligger i en lägenhet i Partille, i timmerslätt. Nummer 7, tror jag.”
Joel stannar med Erik i lägenheten tills en annan polisbil kommer medan Klas åker mot Timmerslätt, han tvärnitar framför furulunds kyrka och springer uppför trapporna bakom, och letar sig sedan fram mellan husen tills han hittar nummer 7, han springer upp för trapporna till huset och känner på dörrhandtaget, det var olåst.
Klas går in och finner Tobias i mitten av rummet liggandes stel på bordet.
Klas går fram och känner om han hade någon puls eller om han andades det gör han inte, Tobias var död och helt stel.
Klas tar upp sin mobil och ringer till labbet
”Tobias Larsson är död, hittade honom i Timmerslätt hus nummer sju. Kan ni skicka en team, tack!”
Han lägger på och tittar på Tobias, han är blå runt halsen, handlederna och läpparna.
Hans ögon var uppspärrade, och han har blod i munnen från halsen.
Teamet kommer in i lägenheten och Klas går ut, för att åka till Sebastian och Viktor och berätta vad som hade hänt.
Han kör långsamt, han hatar att berätta för ungdomar att deras kompisar avlidit.
När han kommer fram till sjukhuset, var han så trött på världen han levde i, varför måste människor slåss och mörda varandra.
Han sköt bort tanken medan han går upp för trapporna till Sebastians rum, han knackar på dörren och går in.
Nästan alla hans kompisar är där ser det ut som och Sebastian tittar oroligt på Klas när han får se hans sorgsna uppsyn.
”Har ni hittat honom?” Frågade han bekymrat.
”Ja det har vi!” Svarar Klas sorgset och tittar sen ner och suckar. Med det verkar som Sebastian förstår vad som hade hänt och rösten skär sig när han pratar igen.
”Han är död, eller hur?”
Klas nickade.
”Han var tydligen skyldig en person i hans hus en massa pengar och hade inte lämnat in dem i tid”
”Hur vet ni att han var skyldig en massa pengar?” Frågade Sebastian bekymrat och hans ögon börjar bli blanka.
”För mördaren sa det, när vi frågade var han var? Känner du igen namnet Erik Starfelt?”
”Det var en snubbe vi bruka köpa knark av eller sprit och sådant, Tobbe brukade ha hand om pengarna, liksom. Vi gav honom pengar för att köpa ut sprit till oss också.”
”Var för slags droger var det han sålde, vet du det?”
”Allt möjligt men mest Heroin och Amfetamin, tror jag!” Sebastian ser frånvarande ut och en av tjejerna i rummet lägger armen om honom och vilar sitt huvud mot hans axel.
”Tack för att ni hittade honom och tog fast Erik, när är hans kropp klar så vi får begrava honom?”
”När vi kommit fram till en dödsorsak, men det tar nog inte så lång tid. Men jag kan inte ge någon bestämd tid nu.” Klas biter sig i underläppen, ”Men jag kan ringa när han är klar, okej?”
”Visst, gör det!” Sebastian stryker bort sitt hår som fallit ner framför ansiktet och rättar på sig.
Klas går långsamt tillbaka i korridoren mot Viktors rum, han sitter där inne och kollar upp mot Tv;n som finns i rummet.
Såret i pannan ser nästan värre ut än det gjort innan nu när det haft tiden att svullna upp och det röda har blivit svart, lila och blått.
Viktor ler ett smittsamt leende när Klas kom in så Klas inte kan göra något annat än le tillbaka.
”Hej kommissarien, hur går det med att hitta Tobbe?” Viktors ansiktsuttryck bleknar när han får höra vad som hade hänt.
”Usch, vem gör något sådant, ni har väl fått tag på honom som gjort det?” Klas nickar till svar.
”Ja, vi fick tag på honom, men nu måste jag tillbaka och skriva klart rapporten, hejdå!”
”Hejdå, vi ses!” Viktor nickar men ser ut som om han funderar på något helt annat.
På väg bort mot kontoret ringer Klas telefon.
”Hej det är Klas!”
”Hej det är Simon!” Simon är killen som undersöker liken på Partilles Mordrotel. ”Dödsorsaken är klart kvävning, men han hade också en mängd droger i sig!”
”Heroin eller Amfetamin?”
”Både och faktiskt, och det var inte lite heller han hade nästan nog till överdos. Han har också några brutna revben men det dödade honom inte, så dödsorsaken är klart strypning men jag tror alla droger han hade i sig hjälpte till och ta kol på honom också!”
”Tack för upplysningen, Simon, du är snäll som ringer.”
”Jag vet att jag är snäll eftersom jag gjorde lik rapporten så att du skulle få lite extra tid på annat!”
”Du är bäst, tack!”
”Lugnt, ses på jobbet sen då!”
”Ja, Hejdå?” Klas skrattar när han lägger på, man måste nog vara så knasig som Simon för att vilja jobba med lik.
Han går upp till kontoret och sätter sig efter att han precis har köpt en Latte i kaféet och börjar skriva på rapporten när han är klar ringer han och frågar Simon om Tobias var klar för begravning, Simon säger att visst var han det och säger att han skulle skicka liket till en som behandlar liken innan man begraver de.
Sen ringer Klas, Sebastian och säger att Tobias var klar och vilket bårhus han ligger på nu medan han skriver ut rapporten och sätter den i en mapp och skriver Tobias Larsson på den och går sedan ner med den och lägger den i chefen fack.
Han pustar ut och hämtar sina saker och går ner till bilen.
Fallet var klart, avslutat och han visste att han skulle sova dåligt i natt
.
Han svänger in på parkeringen och går långsamt upp för trapporna till huset, hans fru hade gjort Tacos och snart var det "Så ska det låta" så hela familjen slår sig ner framför Tv; n.
Klockan 23:12 ringer Sebastian.
”Hej jag ville bara fråga om du ska med till Tobias begravning som är i morgon klockan 11: 00 ?”
”Ja visst, jag kommer!”
När han fått reda på när och var, tar Klas fram sin kostym, skjorta och skor sen går han och lägger sig.
Han vaknar klockan 9:05 och går upp äter frukost och tar sedan på sig och åker ner till begravningsplatsen.
Han möter Viktor utanför och de går in tillsammans.
Prästen talar länge och sedan jordbegraver de honom, länge står Sebastian, hans vänner, Viktor och Klas kvar.
Ingen säger något men ändå står de där, tills Sebastian vänder sig om och går och alla andra följer efter.