Lena!!! min text suddas ut hela tiden och så Ok Emelie, vad jobbigt för dig, men du har väl skrivit den i word också? Skickar du den till mig istället på lena.astedt@skola.partille.se?
If I were a boy…, de tre bästa vännerna sjöng högt, skrattande och falskt i Mollys rum medan de gjorde ordning sig för kvällens party, där flera av deras vänner var. Molly kletade på så mycket mascara hon kunde i sitt redan väldigt söta ansikte. Hon visste att de var flera som gärna hade velat ha hennes utseende. Hon var typiskt en sådan tjej som fick alla killar att falla med hennes blonda långa hår och hennes glittrande skratt. Hennes kompisar Tove och Frida hade hon haft som vänner så länge hon kunde minnas, de hade bestämt sig för att aldrig lämna varandra.
I rummet bredvid bankade någon hårt i väggen så tavlorna skakade, det var Mollys lilla syster, Tea. Systrarna hade varit otroligt täta när de var små eftersom det bara skilde ett år på dem, de hade gjort allting ihop. Men när Molly började högstadiet hade deras vänskap tagit ett tvärt slut, de gjorde ingenting annat än bråkade. Molly hade tröttnat på att alltid ha Tea hängande efter sig, men Molly var Teas enda vän, hon hade otroligt svårt att få nya vänner tvärtemot Molly som alla flockade sig runt, det gjorde Tea grymt irriterad. Tea var alltid själv och visst tyckte Mollys synd om henne, men vad skulle hon göra. Hon bestämde sig för att var snäll och sänka den höga musiken som nu spelade Out Of Reach.
I Teas rum var det inte lika glad stämning, Tea satt uppkrupen i sin rosa fåtölj och lät tårarna rinna, hon pressade fram en mening för sig själv, - Ingen hade ens märkt om jag försvunnit…
-Hej Då, Tea!!, ropade Molly från undervåningen, sen hörde Tea dörren smälla igen. Tea gick in på sin systers rum och kopplade upp sig på Internet. Hon gick in på hemsidan kamrat där hon skaffat sig en egen sida, ingen hade varit inne på den som vanligt. -Lalaala, hon nynnade lite på en låt som hon hört på teve, samtidigt snurrade hon ett läppstift runt fingrarna. Hon kom på en idé… En månade senare
Molly, Frida och Tove satt och åt i skolans cafeteria. Frida och Tove satt just och pratade om skolans snyggaste kille, de skrattade högt efter allt de sa. Molly petade lite i maten medans hon satt med uppspärrade ögon och tittade mot vägen. -Molly, Moollyy, Svara då, Vad tycker du om Erik?, är han inte snygg, sa Frida skrattande.
Molly stirrade på dem som hon sett ett spöke, sen tog hon sin matbricka och gick med snabba steg därifrån. -MOLLY, Tea ropade efter henne men hon verkade inte lyssna. -Sa jag något fel.., Frida lät orolig på rösten. -Nej, jag vet inte vad som hände, kom vi kollar, sa Tove med försök av en lugn röst.
De gick med snabba steg till gympasalen efter Molly. De letade länge därinne tills de till slut hittade henne på Flicktoaletten. Hon hade krupit upp på toalett stolen och tittade upp när hon såg de två tjejerna, mascaran hade runnit efter hennes tårar och hon sa med darrande röst. -Det är någon som följer efter mig. -Molly lägg av och skryt, vi vet att alla tycker om dig men du behöver inte överdriva…, sa Frida med en kaxig röst. Tove stod bredvid och höll med i varje ord som Frida kastade över Molly.
Mollys intorkade kinder blev blöta igen av de nya tårarna som rullade ner. Hon puttade bort Frida och sprang ut ur den lilla toaletten. Molly stannade inte förrän hon kom enda hem. Hon smet in och låste alla låsen sen gick hon stressat runt och kollade alla fönster och dörrar. Hon skyggade skrämt när hon hörde steg från övervåningen som ledde ner till trappan. Allt blod i hela hennes kropp kändes som is och hon kunde inte röra på sig. Hon hörde dämpad musik från ett par högt spelande hörlurar och lugnade ner sig med att det bara var Tea som var hemma. Molly gick in på sitt rum och stängde dörren, skräcken från allt hade inte släppt, Vad hon än gjorde fick hon bara bilden på mannen hon sett i köpcentret med den svarta BMW med tonade rutor. Han hade stirrat på henne i köpcentret men hon hade inte tänkt så mycket på det, men när bilen hela tiden stod parkerad där hon befann sig, så hade det börjat skrämma henne.
Veckan gick långsammare än vanligt, Frida och Tove vägrade prata med henne och hennes tankar hade vandrat till hemska mardrömmar. På lördagen bad hennes mamma henne att gå och köpa socker till en kaka hon hade tänkt baka, hon tvekade men bestämde sig för att man inte kan gå runt och vara rädd hela tiden, sen hade hon inte sett bilen på en vecka så det var säkert bara en löjlig sak som hon gjort till en stor grej. Hon tog på sig ytterkläderna och gick med raska steg bort mot den lilla kiosken som låg en bit bort. Våren hade börjat komma och solen lyste skönt mot ansiktet, Molly skrattade åt sig själv, vad skulle kunna hända liksom.
Men precis när hon gick över gatan för att komma till kiosken, kom den svarta BMW i hög hastighet. Hjärtat höll på att hoppa ur bröstet på henne. BMW saktade in…
I skolan -Var är Molly?, frågade Frida i skolan på måndagen, hon lät lite upprörd på sin röst. -Hon är la med alla hennes nya vänner, skrattade Tove kaxigt.
Kram Frida”. Frida skickade iväg meddelandet och lade huvudet på kudden, efter tio minuter ringde en stark ton från hennes mobiltelefon, Frida hoppade till, men lugnade sig när hon såg att det stod Tove på skärmen. -Hej, det är Frida, sa Frida med en viskning. -Hej, vad har hänt?, sa Tove med en otroligt sömning röst
Orden ringde i öronen på både Frida och Tove där de satt med varsin telefon i handen och visste varken ut eller in. Vad skulle de ta sig till om något hänt?
Orden ringde i öronen på både Frida och Tove där de satt med varsin telefon i handen och visste varken ut eller in. Vad skulle de ta sig till om något hänt?
Fröken Vera stod tyst framför tavlan när de kom till skolan nästa morgon. Tove och Frida kände den tryckta stämningen när det kom in alla elever satt vid borden, som de annars inte brukar göra. Vera hade troligen berättat något som hade kommit som en chock för dem alla.
Tårarna bara rann och rann nedför Fridas kinder, till och med Tove som verkligen aldrig grät, hade helt dränkta ögon. Deras underbara Molly. Hur kunde en sådan här sak ske i deras lilla kommun, Skanör?
Tårarna bara rann och rann nedför Fridas kinder, till och med Tove som verkligen aldrig grät, hade helt dränkta ögon. Deras underbara Molly. Hur kunde en sådan här sak ske i deras lilla kommun, Skanör?
Hemma hos Mollys familj var stämningen sorgsen och tyst, Mollys mamma Christine grät och grät, hon klandrade sig själv för dotterns försvinnande; -Jag skulle aldrig ha bett henne gå till affären, Christine skrek ut orden och hennes man Thomas kom och höll om henne; -Du visste inte, sa han med gråten i halsen. De båda lutades sig mot varandra.
Förlåt, jag är så ledsen, Tea tryckte fram orden mellan gråten. Sen sa hon bestämt;Idag säger vi farväl till denna underbara flicka, Molly Svensson. Hon kommer alltid vara i våra hjärtan…// prästen pratade vackert i maj vädret. Sara stod och lyssnade och ögonen brände och fylldes av tårar, hon tittade runt och där stod hela Mollys familj. Tea såg tom ut och hade inte sagt någonting till någon efter allt som hänt, hon tänkte på Mollys förlåtande. Orden kommer aldrig suddas ut ur hennes hjärta.
If I were a boy…, de tre bästa vännerna sjöng högt, skrattande och falskt i Mollys rum medan de gjorde ordning sig för kvällens party, där flera av deras vänner var. Molly kletade på så mycket mascara hon kunde i sitt redan väldigt söta ansikte. Hon visste att de var flera som gärna hade velat ha hennes utseende. Hon var typiskt en sådan tjej som fick alla killar att falla med hennes blonda långa hår och hennes glittrande skratt. Hennes kompisar Tove och Frida hade hon haft som vänner så länge hon kunde minnas, de hade bestämt sig för att aldrig lämna varandra.
I rummet bredvid bankade någon hårt i väggen så tavlorna skakade, det var Mollys lilla syster, Tea. Systrarna hade varit otroligt täta när de var små eftersom det bara skilde ett år på dem, de hade gjort allting ihop. Men när Molly började högstadiet hade deras vänskap tagit ett tvärt slut, de gjorde ingenting annat än bråkade. Molly hade tröttnat på att alltid ha Tea hängande efter sig, men Molly var Teas enda vän, hon hade otroligt svårt att få nya vänner tvärtemot Molly som alla flockade sig runt, det gjorde Tea grymt irriterad. Tea var alltid själv och visst tyckte Mollys synd om henne, men vad skulle hon göra. Hon bestämde sig för att var snäll och sänka den höga musiken som nu spelade Out Of Reach.
I Teas rum var det inte lika glad stämning, Tea satt uppkrupen i sin rosa fåtölj och lät tårarna rinna, hon pressade fram en mening för sig själv,
- Ingen hade ens märkt om jag försvunnit…
- Hej Då, Tea!!, ropade Molly från undervåningen, sen hörde Tea dörren smälla igen. Tea gick in på sin systers rum och kopplade upp sig på Internet. Hon gick in på hemsidan kamrat där hon skaffat sig en egen sida, ingen hade varit inne på den som vanligt.
- Lalaala, hon nynnade lite på en låt som hon hört på teve, samtidigt snurrade hon ett läppstift runt fingrarna. Hon kom på en idé…
En månade senare
Molly, Frida och Tove satt och åt i skolans cafeteria. Frida och Tove satt just och pratade om skolans snyggaste kille, de skrattade högt efter allt de sa. Molly petade lite i maten medans hon satt med uppspärrade ögon och tittade mot vägen.
- Molly, Moollyy, Svara då, Vad tycker du om Erik?, är han inte snygg, sa Frida skrattande.
Molly stirrade på dem som hon sett ett spöke, sen tog hon sin matbricka och gick med snabba steg därifrån.
- MOLLY, Tea ropade efter henne men hon verkade inte lyssna.
- Sa jag något fel.., Frida lät orolig på rösten.
- Nej, jag vet inte vad som hände, kom vi kollar, sa Tove med försök av en lugn röst.
De gick med snabba steg till gympasalen efter Molly. De letade länge därinne tills de till slut hittade henne på Flicktoaletten. Hon hade krupit upp på toalett stolen och tittade upp när hon såg de två tjejerna, mascaran hade runnit efter hennes tårar och hon sa med darrande röst.
- Det är någon som följer efter mig.
- Molly lägg av och skryt, vi vet att alla tycker om dig men du behöver inte överdriva…, sa Frida med en kaxig röst. Tove stod bredvid och höll med i varje ord som Frida kastade över Molly.
Mollys intorkade kinder blev blöta igen av de nya tårarna som rullade ner. Hon puttade bort Frida och sprang ut ur den lilla toaletten. Molly stannade inte förrän hon kom enda hem. Hon smet in och låste alla låsen sen gick hon stressat runt och kollade alla fönster och dörrar. Hon skyggade skrämt när hon hörde steg från övervåningen som ledde ner till trappan. Allt blod i hela hennes kropp kändes som is och hon kunde inte röra på sig. Hon hörde dämpad musik från ett par högt spelande hörlurar och lugnade ner sig med att det bara var Tea som var hemma. Molly gick in på sitt rum och stängde dörren, skräcken från allt hade inte släppt, Vad hon än gjorde fick hon bara bilden på mannen hon sett i köpcentret med den svarta BMW med tonade rutor. Han hade stirrat på henne i köpcentret men hon hade inte tänkt så mycket på det, men när bilen hela tiden stod parkerad där hon befann sig, så hade det börjat skrämma henne.
Veckan gick långsammare än vanligt, Frida och Tove vägrade prata med henne och hennes tankar hade vandrat till hemska mardrömmar. På lördagen bad hennes mamma henne att gå och köpa socker till en kaka hon hade tänkt baka, hon tvekade men bestämde sig för att man inte kan gå runt och vara rädd hela tiden, sen hade hon inte sett bilen på en vecka så det var säkert bara en löjlig sak som hon gjort till en stor grej. Hon tog på sig ytterkläderna och gick med raska steg bort mot den lilla kiosken som låg en bit bort. Våren hade börjat komma och solen lyste skönt mot ansiktet, Molly skrattade åt sig själv, vad skulle kunna hända liksom.
Men precis när hon gick över gatan för att komma till kiosken, kom den svarta BMW i hög hastighet. Hjärtat höll på att hoppa ur bröstet på henne. BMW saktade in…
I skolan
- Var är Molly?, frågade Frida i skolan på måndagen, hon lät lite upprörd på sin röst.
- Hon är la med alla hennes nya vänner, skrattade Tove kaxigt.
Kram Frida”. Frida skickade iväg meddelandet och lade huvudet på kudden, efter tio minuter ringde en stark ton från hennes mobiltelefon, Frida hoppade till, men lugnade sig när hon såg att det stod Tove på skärmen.
- Hej, det är Frida, sa Frida med en viskning.
- Hej, vad har hänt?, sa Tove med en otroligt sömning röst
Orden ringde i öronen på både Frida och Tove där de satt med varsin telefon i handen och visste varken ut eller in. Vad skulle de ta sig till om något hänt?
Orden ringde i öronen på både Frida och Tove där de satt med varsin telefon i handen och visste varken ut eller in. Vad skulle de ta sig till om något hänt?
Fröken Vera stod tyst framför tavlan när de kom till skolan nästa morgon. Tove och Frida kände den tryckta stämningen när det kom in alla elever satt vid borden, som de annars inte brukar göra. Vera hade troligen berättat något som hade kommit som en chock för dem alla.
Tårarna bara rann och rann nedför Fridas kinder, till och med Tove som verkligen aldrig grät, hade helt dränkta ögon. Deras underbara Molly. Hur kunde en sådan här sak ske i deras lilla kommun, Skanör?
Tårarna bara rann och rann nedför Fridas kinder, till och med Tove som verkligen aldrig grät, hade helt dränkta ögon. Deras underbara Molly. Hur kunde en sådan här sak ske i deras lilla kommun, Skanör?
Hemma hos Mollys familj var stämningen sorgsen och tyst, Mollys mamma Christine grät och grät, hon klandrade sig själv för dotterns försvinnande;
- Jag skulle aldrig ha bett henne gå till affären, Christine skrek ut orden och hennes man Thomas kom och höll om henne;
- Du visste inte, sa han med gråten i halsen. De båda lutades sig mot varandra.
Förlåt, jag är så ledsen, Tea tryckte fram orden mellan gråten. Sen sa hon bestämt;Idag säger vi farväl till denna underbara flicka, Molly Svensson. Hon kommer alltid vara i våra hjärtan…// prästen pratade vackert i maj vädret. Sara stod och lyssnade och ögonen brände och fylldes av tårar, hon tittade runt och där stod hela Mollys familj. Tea såg tom ut och hade inte sagt någonting till någon efter allt som hänt, hon tänkte på Mollys förlåtande. Orden kommer aldrig suddas ut ur hennes hjärta.