Hennes skrik hördes genom den tjocka dimman var rubriken i en tidning om ouppklarade brott. Den sjätte december 1999 skedde ett brutalt mord på en tonårsflicka i utkanten av Göteborg. Den före detta polisen Henrik läste rubriken och mindes mordet mycket väl. Hennes vänner lämnade henne medan hon brutalt blev mördad av gärningsmannen, fortsatte texten.
Hon gick i mörkret tillsammans med sina 3 vänner Chantal, Rebecca och Michaela. Det var lördag och flickan som hette Rosanna var på väg till en fest i utkanten av Göteborg i området Björkekärr. Klockan var halv 11 och bussen hade inte kommit än. En av tjejerna, Chantal, hade med sig en flaska som skickades runt bland tjejerna. Rosanna var en ordentlig tjej som bodde i en välbärgad familj. Hennes pappa var chef för ett stort företag i Göteborg och hennes mamma var advokat. Tjejerna grimaserade efter varje klunk av flaskan och skrattade när dem såg på varandra. Rosanna visste inte vart hon var på väg, för hennes kompisar hade ordnat en överraskningsfest. Hon hade nämligen precis fyllt 15 år.
Tio minuter senare var vännerna framme vid festen, dom var redan lite onyktra. Rosanna närmade sig en kille som hon hade spanat in under kvällen, hans hår var mörkt brunt nästan svart och hans ögon var blåa. De pratade länge men varandra. Dom smekte varandras bara armar medan dem kysstes. Chantal kom snabbt fram och drog bort Rosanna från killen. Hon viskade något i Rosannas öra som gjorde att hon blev arg och rädd. Rosanna gick försiktigt bort bot dörren i lägenheten. Hennes nätta steg hördes ingenting och ingen la märke till att hon försvann, hon gick ut genom dörren och ut i trappuppgången. Det var fuktigt och kyligt där Rosanna satte sig längst upp utanför vindsdörren. Hon kurade ihop sig och lade sin tunna skinnjacka över sin kropp. Hon slöt ögonen och försvann sakta från verkligheten in i sina drömmar.
Rosanna vaknade långsamt upp ur sina drömmar av ett ljud i trappuppgången. Hennes kropp var helt frusen och stel, hon kollade på klockan och upptäckte att den var 3 på morgonen. Till hennes förvåning var festen redan slut, det var helt tyst i uppgången. Det ända hon hörde var sina egna andetag och ljudet hon hade vaknat av. Mörkret låg som ett tjockt moln utanför fönstret. Ljudet upphörde några minuter och kom sedan tillbaka. Försvann, kom tillbaka, försvann och kom tillbaka nu ännu starkare. Hennes nyfikenhet gjorde att hon ville se var ljudet kom ifrån, hon gick långsamt ner ett trappsteg i taget nerför den långa trappan som slingrade sig ner till källaren. Ju längre ner hon kom i trappan ju starkare hördes ljudet. Trappan hade nu lett Rosanna hela vägen ner till källaren. Där var det ännu kallare och råare än i trappuppgången. Hon tände lampan som blinkade från tänt till släkt hela tiden. Hon gick mellan galler som delade olika förråd åt. Lampan slocknade... Rosanna såg ingenting i det mörka ljuset. Hon visste inte vad som var upp, ner, höger eller vänster. Ljudet som hon hade hört blev ännu starkare nu, det lät som det kom närmare och närmare. Något kallt tog tag i hennes arm och Rosanna kände efter vad det var, det var en stor hand. Medan Rosanna började skrika lade mannen som hon trodde det var sin andra hand över hennes mun och tryckte till så hon inte fick ut något ljud. Hon sparkade och slet allt vad hon kunde men kom ingenstans. Rosanna fick något i armen som kändes som en spruta eller något liknande. Efter det hade hon ingen kraft för någonting. Mannen släppte det hårda taget om Rosanna men bar iväg henne till något rum i källaren. Han pratade men lugn röst och sa: Du behöver inte vara rädd ja ska bara ta hand om dig. Rosanna hade inte kraft nog att svara. Mannens lugnande röst gjorde så Rosanna försvann mer och mer från det som hände. Hon kunde fortfarande höra att mannen pratade med samma tonläge hela tiden. Rösten lät lugn men innerst inne visste Rosanna att han bara försökte vilseleda henne.
Rosanna vaknade långsamt upp efter att ha svimmat, hon var på ett helt främmande ställe.Rummet hon var i hade vita tapeter som hade börjat gulna av rök eller något liknande. Det fanns inga möbler mer än en glödlampa som hängde i taket och en madrass som hon låg på som inte hade något överdrag. Hon kände i sin skinnjackas ficka om hennes mobil var där, hon kände den inte. Hon kände i alla fickor hon hade men den fanns inte. Hon ställde sig upp och gick bort till dörren i rummet. Den hade hål i sig som om någon hade slagit en hammare i den. För hålen satt plankor uppspikade så hon kunde inte se ut genom dem. Genom nyckelhålet kunde Rosanna se en vägg med massa vapen upphängda på, när hon såg det blev hon ännu skräckslagnare än hon var innan. Hon sparkade på väggarna och bankade allt vad hon kunde på dörren och skrek: ”SLÄPP UT MIIIG!!!” Allt var tyst, tills Rosanna hörde en bilmotor utanför huset. Hennes enda hopp var utanför huset tänkte hon, hon skrek och bankade ännu en gång så hon skulle höras. Hon hörde att någon gick in i huset med tunga bestämda steg. En nyckel stacks in i nyckelhålet i dörren och den öppnades. I dörröppningen stod en stor man med svart jacka och mörkblåa jeans. Hans hår var blonderat och ögonen var mörka och såg elaka ut. En stark doft spreds i rummet där han stod och kollade på henne. Rosanna hade nu satt sig på madrassen och tårarna rann långsamt ner för kinderna och föll sedan ner i knäet på henne. Öga mot öga kollade dem på varandra. Mannen med en elak blick och Rosanna med en skräckslagen. Mannens mobiltelefon ringde och han svarade på ett annat språk. Rosanna förstod ingenting av det han sa. Cirka 2 minuter senare lade mannen på. Han gav Rosanna en blick och stängde sedan dörren och låste. Om ändå en blick kunde döda tänkte Rosanna. Hon hörde att han prasslade med olika saker i rummet utanför.
Mannen kom in i rummet med en tejprulle, en kniv och en rakapparat. Han gick fram till Rosanna och tejpade ihop hennes händer och fötter. Han tog upp en spruta från fickan och stack långsamt in den i hennes hals. Han satte i rakapparaten och satte på. Han drog den genom Rosannas långa hår. Rosanna kunde inte röra på kroppen, det var som om hon hade kramp i den. Hon såg sitt hår falla till golvet. Hon kollade på mannen med en sorgsen blick men fick bara en hård tillbaka. Håret föll och Rosanna tappade hoppet. Mannen tejpade med silvertejp över munnen på henne. Han gick ut från rummet och hämtade en videokamera som han ställde på ett staffli. Han fixade lite med det och klickade sedan på play. Han satte på sig en mörk rånarluva på huvudet och gick fram till Rosanna med kniven mot hennes hals. Han pratade med brytning på svenska och sa: 200 miljarder så får du tillbaka flickan. Han drog kniven ännu lite närmare Rosannas hals så hon fick en hjälplös blick i ansiktet. Hon kände det vassa som snuddade vid hennes hals lite hårdare ju längre tiden gick. Mannen bara stod framför kameran tills kniven kom så hårt mot Rosannas hals att hon skrek av smärta. Då slutade han och gick fram och stängde av kameran. Han tog av Rosanna alla tejpbitarna och gick därifrån med kameran och kniven. Han låste om sig och körde iväg med bilen. Rosanna låg fortfarande på madrassen hjälplöst och kunde inte röra sig.
Telefonen ringer och Mikael svarar. Han står stilla en stund medan han lyssnar vad människan i andra telefonen har att säga. Han ser ut som ett frågetecken. Dagen innan hade han ringt till polisstationen och frågat efter sin försvunna dotter. Både han och hans fru har varit väldigt oroliga för Rosanna. Mikael svarar mannen med att ni får allt ni vill ha bara han får tillbaka sin älskade dotter. När hans fru hör namnet Rosanna börjar hon storgråta och försöker ta luren från honom. Mikael skriker att hon ska ta det lugnt till sin fru medan han håller luren tätt intill örat. Mannen i andra luren klickar honom. Mikael börjar berätta vad mannen sade men blir avbruten av att telefonen ringer igen. Han svarar men sitt vanliga tonläge på rösten men man kan urskilja lite rädsla som han försöker dölja. Det var en polis från polisstationen som ringde. Han undrade om det hade hänt något nytt och Mikael berättade. Polismannen lyssnade och antecknade noga medan Mikael fortsatte. Polisen berättade att dom hade några misstänkta och skulle undersöka dom mer.
Rosanna blev dragen ut från huset med en tejpbit över ögonen, in i en bil och snabbt iväg. Det kändes som om hon satt i bilen en evighet. Droppar rann långsamt ner för nacken av värmen. Motorn stängdes av och bildörren där Rosanna satt öppnades. Hon hörde många röster som lät som om dem kom ifrån killar och tjejer i hennes ålder. Någon drog ut henne ur bilen och lade henne på något hårt som kändes som asfalt. Rosanna fick en likadan spruta som hon hade fått några gånger innan, det kändes likadant som det hade gjort varje gång. Kroppen blev långsamt stel och sedan fick hon en smärta som om hon hade kramp i den. Rösterna var fortfarande kvar runt henne. Det kändes som hon kände igen vissa av dem. Någon sparkade lite försiktigt på henne för att se om hon kände något. Rosanna kände vartenda litet pill men hon kunde inte visa det på något mer sätt än att låta lite. En kille kom fram mot henne och tände en tändare som han höll länge under hennes hals. Det brände så mycket att Rosanna nästan fick kraft att vända på sig. Det blixtrade av kameror runt Rosanna. Hjulen på bilen slirade bredvid Rosanna som låg på marken. Efter en stund försvann bilen längre och längre bort men alla människor var fortfarande runt henne. Hon hörde vad människorna sa. En tjej gick fram till Rosanna och drog av henne tejpen som hon hade över ögonen. Ögonen brände på Rosanna. Killen som Rosanna hade pratat med på festen närmade sig henne. Rosanna kände igen honom direkt. Han satte sig på huk bredvid Rosanna och kysste henne på kinden. Hans läppar var varma och fuktiga. Han ställde sig upp och tog fram ett rep från bakfickan. Han tog sats och snärtade henne i ryggen med det. Rosanna kände sig som en liten ynklig hundvalp där hon låg och inget kunde göra. Han snärtade ännu en gång men nu i ansiktet på Rosanna. Blodet rann från näsan på henne och smärtan var olidlig. Hon började komma mer och mer till medvetande nu efter sprutan hon fick tidigare. Hon iakttog alla som stod runt henne. Det var mörkt ute men hon kunde ändå ana vilka vissa av dem var. Hennes före detta bästis Johan stod och kollade på när allt hände. Han hade själv en kamera med sig som det kom blixtar ifrån. En kille kom fram med ett smalt rep som han satte runt halsen på Rosanna. Han drog åt allt vad han hade så Rosanna fick mindre och mindre luft. Repet kilades in i skinnet och Rosanna domnade bort. Killen släppte på snöret men Rosanna låg fortfarande kvar medvetslös. Han fick panik och sparkade lite försiktigt på Rosanna för att se om hon reagerade. Inget svar... Killen tryckte på Rosannas mage in, ut, in och ut men Rosanna låg stilla som om hon var borta. Rösterna runt Rosanna tystnade. Killen som hade strypt henne sprang snabbt därifrån. Fler och fler människor försvann. Några få var fortfarande kvar och snackade om vad dem skulle göra med kroppen. Rosanna var egentligen inte död men spelade lite på det. Hon tänkte att alla kanske skulle gå därifrån men de försvann inte. En av killarna tog fram en pistol. Han laddade den och sköt av. Kulan från pistolen flög ut genom den, genom luften och sedan rakt genom Rosannas skinn in i hjärtat. Blodet pumpades ut från hennes bara kropp. Rosanna var nu död, helt död. Killen som sköt Rosanna visste nog inte vad han hade gjort, han och en kompis bar bort Rosanna till ett hyreshus. Upp genom trappuppgången till ett sopnedkast. Där släppte dom ner Rosanna, ner bland soporna.
Sven arbetade sitt vanliga pass tidigt på morgonen. Han hade nu kommit till Björndammen som var det sista området för idag. Sista huset på Krondammsvägen var gult och ganska slitet. Sven låste upp sophuset som satt ihop med bostadshuset. Han drog ut ett stort kar med sopor i. Han satte fast det på sopbilen och tryckte på den svarta knappen för tömning. Sopbilen lyfte det stora sopkaret och tömde det, ut föll det massvis med sopor och lukten spred sig i Svens näsborrar. Allt var som vanligt men en ännu starkare stank träffade Sven och han stoppade tömningen av soporna. Han tog ner karet som var halvtömt. I sopbilen träffades Sven av en hemsk syn. Hon hade bara underkläder på sig och kroppen var full av blod. Sven tog snabbt upp sin mobiltelefon och ringde till ambulansen och polisen. Dom anlände efter cirka fem minuter. Dom kunde konstatera att flickan var mördad. Rosanna lades på en bår med ett vitt skynke över och kördes sedan till sjukhuset för obduktion. Dom tackade Sven för att han ringde. Rosanna lades upp på ett bord för undersökning. Joakim Augustsson som skulle undersöka Rosanna satte på sig sina glasögon och handskar inför obduktionen. Han tog försiktigt av skynket som låg över henne. Han kollade vartenda litet ställe på Rosanna för att hitta dödsorsak eller något annat som kunde hjälpa dem att komma fram till något. Han skickade massa prover för undersökning till laboratoriet. Provsvaren skulle komma om tre dagar. Poliserna som var med när kroppen kördes till sjukhuset hade nu kommet igen. Dom tittade på Rosanna och sade till varandra: ”vi ska inte ge oss förrän vi har fått tag på dem här jävlarna som gjort det här.” Dom såg på Rosannas kropp att hon hade blivit misshandlad innan hon mördades. Dom hade en lista där det stod tre olika namn som kroppen eventuellt kunde vara. Linnea Antonsson, Johanna Berg eller Rosanna Albrecht. Dom misstänkte att det kunde vara Johanna berg men var inte hundra. Beskrivningen stämde ganska bra med kroppen men det var svårt att se eftersom den var full av blod.
Tre timmar senare kom provsvaren och dem visade att Rosanna hade blivit svårt misshandlad innan hon avled. Det fanns små spår av en bomullströja under Rosannas naglar men det ledde ingenstans. Något som Joakim tyckte var intressant var att allt blod som Rosanna hade på kroppen inte tillhörde henne. De kunde inte veta vem det tillhörde men man kunde se att det tillhörde en medelålders man. Rosannas blod var inte helt rent från skador heller. Hennes blodhalter visade att hon hade varit påverkad av något innan hon avled. Dem misstänkte att hon hade blivit drogad för att inte vara medveten om vad som hände. Efter alla tester kunde dem konstatera att det var Rosanna Albrecht kropp som dem hade funnit död. En av poliserna som hade haft kontakt med Rosannas familj under utpressningen skulle ringa och beklaga Rosannas död. Han tog ett djupt andetag och slog numret på luren. Ton efter ton gick och tillslut svarade Mikael. Polisen berättade att dom hade funnit Rosannas kropp i ett sopkar. Mikael satt helt tyst i luren och fann inget att säga. Polisen förklarade allt för Mikael. Efter cirka en kvart avslutade polisen med att säga att dom skulle fortsätta utredningen och att dem kommer att höra av sig. Poliserna hade allt material som fanns för mordet på Rosanna men det ledde ingenstans. De hade hittat bilder från en kamera som låg i närheten av Rosannas dödsplats. Polisen hade framkallat den och kunde se alla fruktansvärda bilder på Rosanna. Dom kunde även se människor i bakgrunden men de var minderåriga och kunde inte straffas. Människorna var från tidigare kända i polisens register och skulle hållas under uppsikt. Polisen hade en misstänkt som hade hållit Rosanna kidnappad men behövde mer bevis för att gripa han. Mannen och ungdomarna samarbetade under kidnappningen av Rosanna. Mannen som misstänktes av poliserna hade flytt utomlands men om han någon gång skulle återvända skulle polisen undersöka han mer. Brottet lades ner och efter samtalet med polisen hörde inte Rosannas anhöriga något mer.
Vår kära dotter, Syster och barnbarn Rosanna Albrecht *3 december 1984 Har lämnat oss I sorg och saknad 10 december 1999 Älskad – Saknad Tack för all kärlek
Försvunnen! rättad
Hennes skrik hördes genom den tjocka dimman var rubriken i en tidning om ouppklarade brott. Den sjätte december 1999 skedde ett brutalt mord på en tonårsflicka i utkanten av Göteborg. Den före detta polisen Henrik läste rubriken och mindes mordet mycket väl. Hennes vänner lämnade henne medan hon brutalt blev mördad av gärningsmannen, fortsatte texten.
Hon gick i mörkret tillsammans med sina 3 vänner Chantal, Rebecca och Michaela. Det var lördag och flickan som hette Rosanna var på väg till en fest i utkanten av Göteborg i området Björkekärr. Klockan var halv 11 och bussen hade inte kommit än. En av tjejerna, Chantal, hade med sig en flaska som skickades runt bland tjejerna. Rosanna var en ordentlig tjej som bodde i en välbärgad familj. Hennes pappa var chef för ett stort företag i Göteborg och hennes mamma var advokat. Tjejerna grimaserade efter varje klunk av flaskan och skrattade när dem såg på varandra. Rosanna visste inte vart hon var på väg, för hennes kompisar hade ordnat en överraskningsfest. Hon hade nämligen precis fyllt 15 år.
Tio minuter senare var vännerna framme vid festen, dom var redan lite onyktra. Rosanna närmade sig en kille som hon hade spanat in under kvällen, hans hår var mörkt brunt nästan svart och hans ögon var blåa. De pratade länge men varandra. Dom smekte varandras bara armar medan dem kysstes. Chantal kom snabbt fram och drog bort Rosanna från killen. Hon viskade något i Rosannas öra som gjorde att hon blev arg och rädd. Rosanna gick försiktigt bort bot dörren i lägenheten. Hennes nätta steg hördes ingenting och ingen la märke till att hon försvann, hon gick ut genom dörren och ut i trappuppgången. Det var fuktigt och kyligt där Rosanna satte sig längst upp utanför vindsdörren. Hon kurade ihop sig och lade sin tunna skinnjacka över sin kropp. Hon slöt ögonen och försvann sakta från verkligheten in i sina drömmar.
Rosanna vaknade långsamt upp ur sina drömmar av ett ljud i trappuppgången. Hennes kropp var helt frusen och stel, hon kollade på klockan och upptäckte att den var 3 på morgonen. Till hennes förvåning var festen redan slut, det var helt tyst i uppgången. Det ända hon hörde var sina egna andetag och ljudet hon hade vaknat av. Mörkret låg som ett tjockt moln utanför fönstret. Ljudet upphörde några minuter och kom sedan tillbaka. Försvann, kom tillbaka, försvann och kom tillbaka nu ännu starkare. Hennes nyfikenhet gjorde att hon ville se var ljudet kom ifrån, hon gick långsamt ner ett trappsteg i taget nerför den långa trappan som slingrade sig ner till källaren. Ju längre ner hon kom i trappan ju starkare hördes ljudet. Trappan hade nu lett Rosanna hela vägen ner till källaren. Där var det ännu kallare och råare än i trappuppgången. Hon tände lampan som blinkade från tänt till släkt hela tiden. Hon gick mellan galler som delade olika förråd åt. Lampan slocknade... Rosanna såg ingenting i det mörka ljuset. Hon visste inte vad som var upp, ner, höger eller vänster. Ljudet som hon hade hört blev ännu starkare nu, det lät som det kom närmare och närmare. Något kallt tog tag i hennes arm och Rosanna kände efter vad det var, det var en stor hand. Medan Rosanna började skrika lade mannen som hon trodde det var sin andra hand över hennes mun och tryckte till så hon inte fick ut något ljud. Hon sparkade och slet allt vad hon kunde men kom ingenstans. Rosanna fick något i armen som kändes som en spruta eller något liknande. Efter det hade hon ingen kraft för någonting. Mannen släppte det hårda taget om Rosanna men bar iväg henne till något rum i källaren. Han pratade men lugn röst och sa: Du behöver inte vara rädd ja ska bara ta hand om dig. Rosanna hade inte kraft nog att svara. Mannens lugnande röst gjorde så Rosanna försvann mer och mer från det som hände. Hon kunde fortfarande höra att mannen pratade med samma tonläge hela tiden. Rösten lät lugn men innerst inne visste Rosanna att han bara försökte vilseleda henne.
Rosanna vaknade långsamt upp efter att ha svimmat, hon var på ett helt främmande ställe. Rummet hon var i hade vita tapeter som hade börjat gulna av rök eller något liknande. Det fanns inga möbler mer än en glödlampa som hängde i taket och en madrass som hon låg på som inte hade något överdrag. Hon kände i sin skinnjackas ficka om hennes mobil var där, hon kände den inte. Hon kände i alla fickor hon hade men den fanns inte. Hon ställde sig upp och gick bort till dörren i rummet. Den hade hål i sig som om någon hade slagit en hammare i den. För hålen satt plankor uppspikade så hon kunde inte se ut genom dem. Genom nyckelhålet kunde Rosanna se en vägg med massa vapen upphängda på, när hon såg det blev hon ännu skräckslagnare än hon var innan. Hon sparkade på väggarna och bankade allt vad hon kunde på dörren och skrek: ”SLÄPP UT MIIIG!!!” Allt var tyst, tills Rosanna hörde en bilmotor utanför huset. Hennes enda hopp var utanför huset tänkte hon, hon skrek och bankade ännu en gång så hon skulle höras. Hon hörde att någon gick in i huset med tunga bestämda steg. En nyckel stacks in i nyckelhålet i dörren och den öppnades. I dörröppningen stod en stor man med svart jacka och mörkblåa jeans. Hans hår var blonderat och ögonen var mörka och såg elaka ut. En stark doft spreds i rummet där han stod och kollade på henne. Rosanna hade nu satt sig på madrassen och tårarna rann långsamt ner för kinderna och föll sedan ner i knäet på henne. Öga mot öga kollade dem på varandra. Mannen med en elak blick och Rosanna med en skräckslagen. Mannens mobiltelefon ringde och han svarade på ett annat språk. Rosanna förstod ingenting av det han sa. Cirka 2 minuter senare lade mannen på. Han gav Rosanna en blick och stängde sedan dörren och låste. Om ändå en blick kunde döda tänkte Rosanna. Hon hörde att han prasslade med olika saker i rummet utanför.
Mannen kom in i rummet med en tejprulle, en kniv och en rakapparat. Han gick fram till Rosanna och tejpade ihop hennes händer och fötter. Han tog upp en spruta från fickan och stack långsamt in den i hennes hals. Han satte i rakapparaten och satte på. Han drog den genom Rosannas långa hår. Rosanna kunde inte röra på kroppen, det var som om hon hade kramp i den. Hon såg sitt hår falla till golvet. Hon kollade på mannen med en sorgsen blick men fick bara en hård tillbaka. Håret föll och Rosanna tappade hoppet. Mannen tejpade med silvertejp över munnen på henne. Han gick ut från rummet och hämtade en videokamera som han ställde på ett staffli. Han fixade lite med det och klickade sedan på play. Han satte på sig en mörk rånarluva på huvudet och gick fram till Rosanna med kniven mot hennes hals. Han pratade med brytning på svenska och sa: 200 miljarder så får du tillbaka flickan. Han drog kniven ännu lite närmare Rosannas hals så hon fick en hjälplös blick i ansiktet. Hon kände det vassa som snuddade vid hennes hals lite hårdare ju längre tiden gick. Mannen bara stod framför kameran tills kniven kom så hårt mot Rosannas hals att hon skrek av smärta. Då slutade han och gick fram och stängde av kameran. Han tog av Rosanna alla tejpbitarna och gick därifrån med kameran och kniven. Han låste om sig och körde iväg med bilen. Rosanna låg fortfarande på madrassen hjälplöst och kunde inte röra sig.
Telefonen ringer och Mikael svarar. Han står stilla en stund medan han lyssnar vad människan i andra telefonen har att säga. Han ser ut som ett frågetecken. Dagen innan hade han ringt till polisstationen och frågat efter sin försvunna dotter. Både han och hans fru har varit väldigt oroliga för Rosanna. Mikael svarar mannen med att ni får allt ni vill ha bara han får tillbaka sin älskade dotter. När hans fru hör namnet Rosanna börjar hon storgråta och försöker ta luren från honom. Mikael skriker att hon ska ta det lugnt till sin fru medan han håller luren tätt intill örat. Mannen i andra luren klickar honom. Mikael börjar berätta vad mannen sade men blir avbruten av att telefonen ringer igen. Han svarar men sitt vanliga tonläge på rösten men man kan urskilja lite rädsla som han försöker dölja. Det var en polis från polisstationen som ringde. Han undrade om det hade hänt något nytt och Mikael berättade. Polismannen lyssnade och antecknade noga medan Mikael fortsatte. Polisen berättade att dom hade några misstänkta och skulle undersöka dom mer.
Rosanna blev dragen ut från huset med en tejpbit över ögonen, in i en bil och snabbt iväg. Det kändes som om hon satt i bilen en evighet. Droppar rann långsamt ner för nacken av värmen. Motorn stängdes av och bildörren där Rosanna satt öppnades. Hon hörde många röster som lät som om dem kom ifrån killar och tjejer i hennes ålder. Någon drog ut henne ur bilen och lade henne på något hårt som kändes som asfalt. Rosanna fick en likadan spruta som hon hade fått några gånger innan, det kändes likadant som det hade gjort varje gång. Kroppen blev långsamt stel och sedan fick hon en smärta som om hon hade kramp i den. Rösterna var fortfarande kvar runt henne. Det kändes som hon kände igen vissa av dem. Någon sparkade lite försiktigt på henne för att se om hon kände något. Rosanna kände vartenda litet pill men hon kunde inte visa det på något mer sätt än att låta lite. En kille kom fram mot henne och tände en tändare som han höll länge under hennes hals. Det brände så mycket att Rosanna nästan fick kraft att vända på sig. Det blixtrade av kameror runt Rosanna. Hjulen på bilen slirade bredvid Rosanna som låg på marken. Efter en stund försvann bilen längre och längre bort men alla människor var fortfarande runt henne. Hon hörde vad människorna sa. En tjej gick fram till Rosanna och drog av henne tejpen som hon hade över ögonen. Ögonen brände på Rosanna. Killen som Rosanna hade pratat med på festen närmade sig henne. Rosanna kände igen honom direkt. Han satte sig på huk bredvid Rosanna och kysste henne på kinden. Hans läppar var varma och fuktiga. Han ställde sig upp och tog fram ett rep från bakfickan. Han tog sats och snärtade henne i ryggen med det. Rosanna kände sig som en liten ynklig hundvalp där hon låg och inget kunde göra. Han snärtade ännu en gång men nu i ansiktet på Rosanna. Blodet rann från näsan på henne och smärtan var olidlig. Hon började komma mer och mer till medvetande nu efter sprutan hon fick tidigare. Hon iakttog alla som stod runt henne. Det var mörkt ute men hon kunde ändå ana vilka vissa av dem var. Hennes före detta bästis Johan stod och kollade på när allt hände. Han hade själv en kamera med sig som det kom blixtar ifrån. En kille kom fram med ett smalt rep som han satte runt halsen på Rosanna. Han drog åt allt vad han hade så Rosanna fick mindre och mindre luft. Repet kilades in i skinnet och Rosanna domnade bort. Killen släppte på snöret men Rosanna låg fortfarande kvar medvetslös. Han fick panik och sparkade lite försiktigt på Rosanna för att se om hon reagerade. Inget svar... Killen tryckte på Rosannas mage in, ut, in och ut men Rosanna låg stilla som om hon var borta. Rösterna runt Rosanna tystnade. Killen som hade strypt henne sprang snabbt därifrån. Fler och fler människor försvann. Några få var fortfarande kvar och snackade om vad dem skulle göra med kroppen. Rosanna var egentligen inte död men spelade lite på det. Hon tänkte att alla kanske skulle gå därifrån men de försvann inte. En av killarna tog fram en pistol. Han laddade den och sköt av. Kulan från pistolen flög ut genom den, genom luften och sedan rakt genom Rosannas skinn in i hjärtat. Blodet pumpades ut från hennes bara kropp. Rosanna var nu död, helt död. Killen som sköt Rosanna visste nog inte vad han hade gjort, han och en kompis bar bort Rosanna till ett hyreshus. Upp genom trappuppgången till ett sopnedkast. Där släppte dom ner Rosanna, ner bland soporna.
Sven arbetade sitt vanliga pass tidigt på morgonen. Han hade nu kommit till Björndammen som var det sista området för idag. Sista huset på Krondammsvägen var gult och ganska slitet. Sven låste upp sophuset som satt ihop med bostadshuset. Han drog ut ett stort kar med sopor i. Han satte fast det på sopbilen och tryckte på den svarta knappen för tömning. Sopbilen lyfte det stora sopkaret och tömde det, ut föll det massvis med sopor och lukten spred sig i Svens näsborrar. Allt var som vanligt men en ännu starkare stank träffade Sven och han stoppade tömningen av soporna. Han tog ner karet som var halvtömt. I sopbilen träffades Sven av en hemsk syn. Hon hade bara underkläder på sig och kroppen var full av blod. Sven tog snabbt upp sin mobiltelefon och ringde till ambulansen och polisen. Dom anlände efter cirka fem minuter. Dom kunde konstatera att flickan var mördad. Rosanna lades på en bår med ett vitt skynke över och kördes sedan till sjukhuset för obduktion. Dom tackade Sven för att han ringde. Rosanna lades upp på ett bord för undersökning. Joakim Augustsson som skulle undersöka Rosanna satte på sig sina glasögon och handskar inför obduktionen. Han tog försiktigt av skynket som låg över henne. Han kollade vartenda litet ställe på Rosanna för att hitta dödsorsak eller något annat som kunde hjälpa dem att komma fram till något. Han skickade massa prover för undersökning till laboratoriet. Provsvaren skulle komma om tre dagar. Poliserna som var med när kroppen kördes till sjukhuset hade nu kommet igen. Dom tittade på Rosanna och sade till varandra: ”vi ska inte ge oss förrän vi har fått tag på dem här jävlarna som gjort det här.” Dom såg på Rosannas kropp att hon hade blivit misshandlad innan hon mördades. Dom hade en lista där det stod tre olika namn som kroppen eventuellt kunde vara. Linnea Antonsson, Johanna Berg eller Rosanna Albrecht. Dom misstänkte att det kunde vara Johanna berg men var inte hundra. Beskrivningen stämde ganska bra med kroppen men det var svårt att se eftersom den var full av blod.
Tre timmar senare kom provsvaren och dem visade att Rosanna hade blivit svårt misshandlad innan hon avled. Det fanns små spår av en bomullströja under Rosannas naglar men det ledde ingenstans. Något som Joakim tyckte var intressant var att allt blod som Rosanna hade på kroppen inte tillhörde henne. De kunde inte veta vem det tillhörde men man kunde se att det tillhörde en medelålders man. Rosannas blod var inte helt rent från skador heller. Hennes blodhalter visade att hon hade varit påverkad av något innan hon avled. Dem misstänkte att hon hade blivit drogad för att inte vara medveten om vad som hände. Efter alla tester kunde dem konstatera att det var Rosanna Albrecht kropp som dem hade funnit död. En av poliserna som hade haft kontakt med Rosannas familj under utpressningen skulle ringa och beklaga Rosannas död. Han tog ett djupt andetag och slog numret på luren. Ton efter ton gick och tillslut svarade Mikael. Polisen berättade att dom hade funnit Rosannas kropp i ett sopkar. Mikael satt helt tyst i luren och fann inget att säga. Polisen förklarade allt för Mikael. Efter cirka en kvart avslutade polisen med att säga att dom skulle fortsätta utredningen och att dem kommer att höra av sig. Poliserna hade allt material som fanns för mordet på Rosanna men det ledde ingenstans. De hade hittat bilder från en kamera som låg i närheten av Rosannas dödsplats. Polisen hade framkallat den och kunde se alla fruktansvärda bilder på Rosanna. Dom kunde även se människor i bakgrunden men de var minderåriga och kunde inte straffas. Människorna var från tidigare kända i polisens register och skulle hållas under uppsikt. Polisen hade en misstänkt som hade hållit Rosanna kidnappad men behövde mer bevis för att gripa han. Mannen och ungdomarna samarbetade under kidnappningen av Rosanna. Mannen som misstänktes av poliserna hade flytt utomlands men om han någon gång skulle återvända skulle polisen undersöka han mer. Brottet lades ner och efter samtalet med polisen hörde inte Rosannas anhöriga något mer.
Vår kära dotter,
Syster och barnbarn
Rosanna Albrecht
*3 december 1984
Har lämnat oss
I sorg och saknad
10 december 1999
Älskad – Saknad
Tack för all kärlek