Cindy hade tidigare under dagen efter sitt jobb i en skoaffär åkt till köpcentret Allum i Partille utanför Göteborg för att hitta nya kläder till ett viktigt möte som hon skulle gå på senare med sina arbetskamrater.
När hon hade köpt det hon skulle gick hon in på den allmänna toaletten, lite vid kanten av själva köpcentret för att fräscha till sig.
Hon sprayade sitt mörkblonda hår, och rufsade till det. Det hade blivit ganska långt nu. Hon beundrade sitt utseende, hon var väldigt nöjd med sitt ansikte, om hon fick uttrycka sig själv.
Cindy hade guld bruna ögon och en ganska liten näsa och en liten nätt mun med lite rött läppstift. Hon såg väldigt elegant ut för sin ålder på 24 år.
Under tiden som hon förnyade den röda färgen på läpparna, tänkte hon på de två männen som tycks ha följt efter henne under rundturen på köpcentret.
Vilka var de? Hade hon sett dem innan?
Männen var två stycken som var väldigt tränade och stora. Man vill nog inte hamna i bråk med dem, tänkte hon.
Just när hon tänkte på dem kom de dem in genom dörren till damtoaletten.
Cindy blev väldigt rädd och förvirrad. En annan tjej, kanske runt 30 år, mötte både Cindy och de två männen med blicken. Men hon försvann snabbt ut genom dörren igen. Cindy hann knappt se vem kvinnan var.
En snabb sekund efter att Cindy plockat ner sitt smink i väskan, kände hon hur hon pressades bakåt och föll med huvudet i golvet. Männen hade tagit henne hårt i armarna och kastat henne bakåt så hon ramlade. Cindy hade blivit medvetslös efter slaget i bakhuvudet, och visste sedan inte vad som hände efter.(Ta bort)
Torsdagen den 8 juni 2008
Gustav lade bilderna med bevismaterial på offret och mordplatsen på Davids skrivbord.
David Davidsson är 40 år och är kriminaltekniker, han har brunt hår och ser lite stressad ut, han har jobbat med de svåraste olösta morden och fall runt de senaste tio åren.
Kriminalteknikerna i Göteborg får många fall från polisen om svåra mord som oftast blivit olösta.
Polisen hade fått ett vittne om att en död tjej låg på en toalett i Allum.
Vittnet var en kille vid 20 år, han var anställd att städa toaletterna i köpcentret, hans namn var Johan.
Johan berättade hur han såg den lealösa kroppen ligga på golvet och hur huvudet och den vänstra armen lutade upp mot toalettstolen. Han beskrev att det var mycket blod på väggarna runt om och på golvet, även tjejen hade blod på sina kläder och de mörkblonda håret var fastklibbat i ansiktet av blodet. Hon hade vatten över hela kroppen också, Johan trodde att det berodde på det spräckta röret som slingrade sig över toaletterna.
Polischefen Erik Jakobsson kontaktade Gustav Fäldt på kriminaltekniken i Göteborg om kvinnans död på den allmänna toaletten i Allum.
Gustav och David är kompanjoner och arbetar alltid tillsammans för att hitta de misstänkta för morden, med hjälp av fingeravtryck osv.
David gick längs den ljusfärgade korridoren från fikarummet. Det var en lugn dag, tänkte han och tog en sista klunk av kaffet.
När han kom in till sitt kontor såg han Gustav och kriminalchefen Björn Eschenbach titta på några bilder och pappersmappar. De såg bekymrade ut.
– Här är fallet från i måndags, sa Gustav.
– Vi har inte fått några direkta fakta om det här, bara en ung kille som sett offret och kontaktat polisen.
– Okej, men har polisen kvar offret på platsen fortfarande?, sa David och kollade igenom bilderna samtidigt.
– Ja, hela området är avspärrat, sa Björn.
Mordplatsen
Det var många människor i det avspärrade området. Några fotograferade, andra stod och diskuterade. Det var blandade poliser och en välkänd detektiv.
Detektiven är en man, hans namn är Zack Winston. Han är mycket känd för att bekämpa olika brott och mord. Han var tidigare medborgare i USA och var en av de mest välkända detektiverna.
Men eftersom USA befinner sig i lågkonjunktur, så är delstaternas polisers budget för låg för att kunna betala för en sådan högutbildad dektektiv, därför läggs fallen oftast ner och Zack blev utan jobb.
Det var Zack’s anledning att flytta till Sverige.
David, Gustav och Björn gick in samtidigt till toaletten med bestämda och säkra steg. De visste nu vad som gällde.
- Har ni hittat något spår eller liknande ännu? frågade David.
Nej, vi tänkte lämna detta till er nu, vi har endast kollat upp om offret hade någon identifiering med sig innan hon dog, sa Patrick, som är en starkt krävande polis.
- Då tar vi över nu, sa Björn med stabil röst.
De flesta människor hade nu lämnat platsen åt kriminalteknikerna.
Catherine Lindström som är kompanjon till Gustav och David, är 42 år och arbetar om att analysera DNA och även andra ämnen och gifter som är okända, som kan har dödat många människor.
Hon är ganska lång, runt 175cm, hon har långt, lite mörkrött hår.
Catherine böjde sig fram för att titta på liket. Hon såg hur håret var tovigt, kroppen var nedblodad. Det såg ut som hon hade kastats runt våldsamt och blivit släpad på golvet, som en trasdocka .
Catherine tog på sig sina gummihandskar och hämtade en lite större pincett.
Hon lyfte på det toviga håret och tittade in mot nacken. Precis vad hon tänkte, stora blåmärken, antagligen efter att någon strypt henne eller liknande. Hon såg också hur ögonen var röda, läpparna blå och huden var vit. Vilket var typiskt för att ha blivit mördad på det brutala sättet.
Catherine tittade upp mot handfatet. Kanske hade hon blivit dödad i det, hon hade många aningar för att få fram sanningen om mordet.
Hon fortsatte leta efter spår på kroppen, innan de skulle skicka iväg kroppen till rättsläkare och laboratorium.
- Kan jag vända på liket, eller ska ni ta mer kort? Frågade Catherine till Björn som stod bredvid.
- Vänd på det, det finns inte så mycket att se, sa Björn närmare bestämt.
- Förresten, det låg en mobiltelefon i toalettbåset bredvid den mördade kvinnan, och jag kollade upp kontakterna på mobilen, det senaste samtalet var från någon Goran, de pratade tydligen i 2 timmar och 36 min.
- Goran? frågade Catherine. Jag tror knappast den personen som tappat sin mobil är inblandad i det här.
- Vi tar prover, så får vi se sen, sa Björn.
Måndagen den 10 juni 2008
- Hi, Mr Eschenbach, I just want to tell you what I’ve found, sa Zack Winston i telefonen.
- Ooh, hello, is this about the murder? frågade Björn.
- Yes, and I think I know who the killers are, sa Winston självsäkert.
- Okay, what kind of murderer are we talking about? sa Björn, han kände sig en aning förvånad över Zack's telefonsamtal.
- Let me say something about an IQ club? Does it say something? I have very much information about Bosnjak, Goran Bosnjak. Tillade Zack.
Björn och Zack pratade länge om intresset kring mordet och vem Goran var.
Goran Bosnjak är kroat, som i Sverige kallar sig Göran, är en vapenlangare och har en mycket bra kontakt med en kvinna vid namn Karin Kostelić.
Karin visade sig vara Cindys farbrors fru. Cindys farbror, John, flyttade till Kroatien för drygt 4 år sen. Han var gift med Karin, och har en villa där.
Varför Karin befann sig i Sverige den dagen mordet skedde har med Goran att göra. Goran har väldigt bra inkomst för sitt jobb, och erbjöd Karin en viss summa för att ta reda på var Cindy befann sig och var mordet skulle ske.
Zack Winston hade tagit reda på varför Karin gjorde så mot någon i hennes släkt. År 2005 hade Karin blivit åtalad för misshandel på sina två barn. Cindy som låtit familjen bo i hennes och sina föräldrars hus i Sverige hade sett detta, och var vittne mot Karin, eftersom hon tyckte såren och blåmärkerna var övertygande för polisen.
IQ klubben består av drygt 5 männ, det är ingen direkt "vanlig" klubb, utan något som de själva har skapat. Männen är tidigare medlemmar i ett bandidos gäng och är mycket farliga, men även smarta för sitt nuvarande namn på klubben.
- Okey Zack, thank you for all information, and thank you for the help with the murderer, so the club members live in Partille now? sa Björn efter ett långt samtal.
- Haha you're welcome.Yes, in björndammen infact. Well, I will call you later Bjorn, sa Zack med amerikansk dialekt.
Torsdagen den 13 juni 2008
Inne i polishuset vid lunchtid kom det in sex stycken män, alla med handbojor gick de en och en. Det var två polismän som höll varje man.
Björn som skulle lämna en informationsmapp till polischefen Erik Jakobsson såg det hela.
Han frågade i expeditionen efter Erik, som var inne i ett rum och skulle förhöra de misstänkta männen.
Samtidigt ringde Zack.
- Hi Zack.
- Hello Bjorn, are you at the station now? sa Zack.
- Yes, i think I just saw the suspect, Zack. I belive I can trust you, beacuse we haven't made a investigation yet. Sa Björn osäkert.
Zack lyssnade på vad Björn sa, samtidigt som han läste lappen för sig själv, som han tidigare skrivit. På lappen stod det "I well make them belive me".
Lenas kommentar: Tack för spännande läsning! Berättelsen har en röd tråd och en början och slut som passar. Berättarstilen passar innehållet. Bra att du beskriver personer och miljöer, så att läsaren har lätt att leva sig in. Dialogen känns äkta och ökar också inlevelsen. Särskilt inledningen är bra. Du har omväxlande ordval och meningsbyggnad. Berättelsen är trovärdig men det känns som om läsaren snuvas på en del av handlingen då Zack löser fallet utan att man får vara med. Din deckare måste ha en titel. Byt inte rad efter varje mening, bara när du ska påbörja ett nytt stycke. Du har särskrivningsfel på något ställe, om man uttalar ett ord som ett stavas det också så, även om det består av två ihopsatta ord. Undvik flera och efter varandra, använd kommatecken istället, ex: Hon behövde spik, hammare och såg. Sätt inte ut kommatecken efter ett annat skiljetecken. Skilj på när du ska använda sin och hennes. Du har missat stor bokstav på något ställe. Kolla över de ställen i texten som jag har strykt under, de behöver ändras. Berättelsen måste ha en titel.
Måndagen den 5 juni 2008
Cindy hade tidigare under dagen efter sitt jobb i en skoaffär åkt till köpcentret Allum i Partille utanför Göteborg för att hitta nya kläder till ett viktigt möte som hon skulle gå på senare med sina arbetskamrater.
När hon hade köpt det hon skulle gick hon in på den allmänna toaletten, lite vid kanten av själva köpcentret för att fräscha till sig.
Hon sprayade sitt mörkblonda hår, och rufsade till det. Det hade blivit ganska långt nu. Hon beundrade sitt utseende, hon var väldigt nöjd med sitt ansikte, om hon fick uttrycka sig själv.
Cindy hade guld bruna ögon och en ganska liten näsa och en liten nätt mun med lite rött läppstift. Hon såg väldigt elegant ut för sin ålder på 24 år.
Under tiden som hon förnyade den röda färgen på läpparna, tänkte hon på de två männen som tycks ha följt efter henne under rundturen på köpcentret.
Vilka var de? Hade hon sett dem innan?
Männen var två stycken som var väldigt tränade och stora. Man vill nog inte hamna i bråk med dem, tänkte hon.
Just när hon tänkte på dem kom de dem in genom dörren till damtoaletten.
Cindy blev väldigt rädd och förvirrad. En annan tjej, kanske runt 30 år, mötte både Cindy och de två männen med blicken. Men hon försvann snabbt ut genom dörren igen. Cindy hann knappt se vem kvinnan var.
En snabb sekund efter att Cindy plockat ner sitt smink i väskan, kände hon hur hon pressades bakåt och föll med huvudet i golvet. Männen hade tagit henne hårt i armarna och kastat henne bakåt så hon ramlade. Cindy hade blivit medvetslös efter slaget i bakhuvudet, och visste sedan inte vad som hände efter.(Ta bort)
Torsdagen den 8 juni 2008
Gustav lade bilderna med bevismaterial på offret och mordplatsen på Davids skrivbord.
David Davidsson är 40 år och är kriminaltekniker, han har brunt hår och ser lite stressad ut, han har jobbat med de svåraste olösta morden och fall runt de senaste tio åren.
Kriminalteknikerna i Göteborg får många fall från polisen om svåra mord som oftast blivit olösta.
Polisen hade fått ett vittne om att en död tjej låg på en toalett i Allum.
Vittnet var en kille vid 20 år, han var anställd att städa toaletterna i köpcentret, hans namn var Johan.
Johan berättade hur han såg den lealösa kroppen ligga på golvet och hur huvudet och den vänstra armen lutade upp mot toalettstolen. Han beskrev att det var mycket blod på väggarna runt om och på golvet, även tjejen hade blod på sina kläder och de mörkblonda håret var fastklibbat i ansiktet av blodet. Hon hade vatten över hela kroppen också, Johan trodde att det berodde på det spräckta röret som slingrade sig över toaletterna.
Polischefen Erik Jakobsson kontaktade Gustav Fäldt på kriminaltekniken i Göteborg om kvinnans död på den allmänna toaletten i Allum.
Gustav och David är kompanjoner och arbetar alltid tillsammans för att hitta de misstänkta för morden, med hjälp av fingeravtryck osv.
David gick längs den ljusfärgade korridoren från fikarummet. Det var en lugn dag, tänkte han och tog en sista klunk av kaffet.
När han kom in till sitt kontor såg han Gustav och kriminalchefen Björn Eschenbach titta på några bilder och pappersmappar. De såg bekymrade ut.
– Här är fallet från i måndags, sa Gustav.
– Vi har inte fått några direkta fakta om det här, bara en ung kille som sett offret och kontaktat polisen.
– Okej, men har polisen kvar offret på platsen fortfarande?, sa David och kollade igenom bilderna samtidigt.
– Ja, hela området är avspärrat, sa Björn.
Mordplatsen
Det var många människor i det avspärrade området. Några fotograferade, andra stod och diskuterade. Det var blandade poliser och en välkänd detektiv.
Detektiven är en man, hans namn är Zack Winston. Han är mycket känd för att bekämpa olika brott och mord. Han var tidigare medborgare i USA och var en av de mest välkända detektiverna.
Men eftersom USA befinner sig i lågkonjunktur, så är delstaternas polisers budget för låg för att kunna betala för en sådan högutbildad dektektiv, därför läggs fallen oftast ner och Zack blev utan jobb.
Det var Zack’s anledning att flytta till Sverige.
David, Gustav och Björn gick in samtidigt till toaletten med bestämda och säkra steg. De visste nu vad som gällde.
- Har ni hittat något spår eller liknande ännu? frågade David.
Nej, vi tänkte lämna detta till er nu, vi har endast kollat upp om offret hade någon identifiering med sig innan hon dog, sa Patrick, som är en starkt krävande polis.
- Då tar vi över nu, sa Björn med stabil röst.
De flesta människor hade nu lämnat platsen åt kriminalteknikerna.
Catherine Lindström som är kompanjon till Gustav och David, är 42 år och arbetar om att analysera DNA och även andra ämnen och gifter som är okända, som kan har dödat många människor.
Hon är ganska lång, runt 175cm, hon har långt, lite mörkrött hår.
Catherine böjde sig fram för att titta på liket. Hon såg hur håret var tovigt, kroppen var nedblodad. Det såg ut som hon hade kastats runt våldsamt och blivit släpad på golvet, som en trasdocka .
Catherine tog på sig sina gummihandskar och hämtade en lite större pincett.
Hon lyfte på det toviga håret och tittade in mot nacken. Precis vad hon tänkte, stora blåmärken, antagligen efter att någon strypt henne eller liknande. Hon såg också hur ögonen var röda, läpparna blå och huden var vit. Vilket var typiskt för att ha blivit mördad på det brutala sättet.
Catherine tittade upp mot handfatet. Kanske hade hon blivit dödad i det, hon hade många aningar för att få fram sanningen om mordet.
Hon fortsatte leta efter spår på kroppen, innan de skulle skicka iväg kroppen till rättsläkare och laboratorium.
- Kan jag vända på liket, eller ska ni ta mer kort? Frågade Catherine till Björn som stod bredvid.
- Vänd på det, det finns inte så mycket att se, sa Björn närmare bestämt.
- Förresten, det låg en mobiltelefon i toalettbåset bredvid den mördade kvinnan, och jag kollade upp kontakterna på mobilen, det senaste samtalet var från någon Goran, de pratade tydligen i 2 timmar och 36 min.
- Goran? frågade Catherine. Jag tror knappast den personen som tappat sin mobil är inblandad i det här.
- Vi tar prover, så får vi se sen, sa Björn.
Måndagen den 10 juni 2008
- Hi, Mr Eschenbach, I just want to tell you what I’ve found, sa Zack Winston i telefonen.
- Ooh, hello, is this about the murder? frågade Björn.
- Yes, and I think I know who the killers are, sa Winston självsäkert.
- Okay, what kind of murderer are we talking about? sa Björn, han kände sig en aning förvånad över Zack's telefonsamtal.
- Let me say something about an IQ club? Does it say something? I have very much information about Bosnjak, Goran Bosnjak. Tillade Zack.
Björn och Zack pratade länge om intresset kring mordet och vem Goran var.
Goran Bosnjak är kroat, som i Sverige kallar sig Göran, är en vapenlangare och har en mycket bra kontakt med en kvinna vid namn Karin Kostelić.
Karin visade sig vara Cindys farbrors fru. Cindys farbror, John, flyttade till Kroatien för drygt 4 år sen. Han var gift med Karin, och har en villa där.
Varför Karin befann sig i Sverige den dagen mordet skedde har med Goran att göra. Goran har väldigt bra inkomst för sitt jobb, och erbjöd Karin en viss summa för att ta reda på var Cindy befann sig och var mordet skulle ske.
Zack Winston hade tagit reda på varför Karin gjorde så mot någon i hennes släkt. År 2005 hade Karin blivit åtalad för misshandel på sina två barn. Cindy som låtit familjen bo i hennes och sina föräldrars hus i Sverige hade sett detta, och var vittne mot Karin, eftersom hon tyckte såren och blåmärkerna var övertygande för polisen.
IQ klubben består av drygt 5 männ, det är ingen direkt "vanlig" klubb, utan något som de själva har skapat. Männen är tidigare medlemmar i ett bandidos gäng och är mycket farliga, men även smarta för sitt nuvarande namn på klubben.
- Okey Zack, thank you for all information, and thank you for the help with the murderer, so the club members live in Partille now? sa Björn efter ett långt samtal.
- Haha you're welcome.Yes, in björndammen infact. Well, I will call you later Bjorn, sa Zack med amerikansk dialekt.
Torsdagen den 13 juni 2008
Inne i polishuset vid lunchtid kom det in sex stycken män, alla med handbojor gick de en och en. Det var två polismän som höll varje man.
Björn som skulle lämna en informationsmapp till polischefen Erik Jakobsson såg det hela.
Han frågade i expeditionen efter Erik, som var inne i ett rum och skulle förhöra de misstänkta männen.
Samtidigt ringde Zack.
- Hi Zack.
- Hello Bjorn, are you at the station now? sa Zack.
- Yes, i think I just saw the suspect, Zack. I belive I can trust you, beacuse we haven't made a investigation yet. Sa Björn osäkert.
Zack lyssnade på vad Björn sa, samtidigt som han läste lappen för sig själv, som han tidigare skrivit. På lappen stod det "I well make them belive me".
Lenas kommentar: Tack för spännande läsning! Berättelsen har en röd tråd och en början och slut som passar. Berättarstilen passar innehållet. Bra att du beskriver personer och miljöer, så att läsaren har lätt att leva sig in. Dialogen känns äkta och ökar också inlevelsen. Särskilt inledningen är bra. Du har omväxlande ordval och meningsbyggnad. Berättelsen är trovärdig men det känns som om läsaren snuvas på en del av handlingen då Zack löser fallet utan att man får vara med. Din deckare måste ha en titel. Byt inte rad efter varje mening, bara när du ska påbörja ett nytt stycke. Du har särskrivningsfel på något ställe, om man uttalar ett ord som ett stavas det också så, även om det består av två ihopsatta ord. Undvik flera och efter varandra, använd kommatecken istället, ex: Hon behövde spik, hammare och såg. Sätt inte ut kommatecken efter ett annat skiljetecken. Skilj på när du ska använda sin och hennes. Du har missat stor bokstav på något ställe. Kolla över de ställen i texten som jag har strykt under, de behöver ändras. Berättelsen måste ha en titel.
Jag ser frem emot att läsa din deckare igen/Lena