Deckaren om Mr. Svensson Det var en mörk kväll med en lätt dimma som drog över staden en bit in i landet en svart katt springer över gatan i månljuset och en man står och diskuterar med en annan man i en liten gränd den ena mannen lämnar över ett paket och tar emot en väska med pengar båda går åt varsitt håll och kollar sig försiktigt omkring bara för att försäkra sig om att ingen såg dem göra affärer ingen utav dem ser Mr. Svensson som står och gömmer sig bakom en hög kartonger. Nästa morgon gick Mr. Svensson tidigt till jobbet men när han kom fram såg han att någonting var fel. Han skyndade in och frågade chefen ”vad är det som har hänt?” Chefen kollade upp på Mr. Svensson med ett ledsamt ansikte och sa ”vi har blivit bestulna” ”på vadå?” frågade Mr. Svensson och chefen svarade ”på två miljoner kronor och på din kollegas liv, Mr. Sandelius” ”Men nej det är ju inte möjligt jag pratade med honom bara igår…” ”Det är nog bäst du går hem nu” sa Chefen till Mr. Svensson. Mr. Svensson rörde sig inte ur fläcken och inte chefen heller… Lite senare går Mr. Svensson där ifrån och precis när han kommer ut ur huset hör han ett högt skrik inifrån huset och innan han hinner vända sig om flyger han fram av en tryck våg och hör en stor smäll han slår huvudet i en trottoars kant… Mr. Svensson sätter sig upp skrikandes i sin säng han kallsvettas är på bristnings punkten till att gråta. Han går upp ur sängen och kollar på klockan... hon är 05:00 på morgonen han tittar ut igenom fönstret det är sommar och ljust. han går in till sitt kontor och sätter sig sakta i stolen, han minns olycksdagen som om den vore igår även om det snart var sju månader sen. när han ser dokumenten om olycksdagen blir han så arg och peppad att han bara måste ta reda på vem det var som rånade och sprängde hela polis stationen. Han har inte klarat av att läsa filerna innan men nu blev han så arg att han bara var tvungen att anta sig fallet. Kapitel Två: ’’Nu börjar det’’ Mr, Svensson gick till det ny byggda polis kontoret när han kom dit såg han att chefen var där. Mr. Svensson gick in på chefens kontor. Chefen var förvånad av att se honom och frågade ”vad gör du här” med ett frågetecken på ansiktet. Mr. Svensson sa ”jag ska lösa mordet på min kollega Mr, Sandelius och alla andra som jobbade på den här stationen” ”men hur ska du göra det hela styrkan undersökte det i flera veckor men hittade ingenting” sa chefen, då sa Mr, Svensson ” men jag vet något som inte dem visste” ”vadå?” frågade Chefen ”joo kvällen innan, så var ju jag ute på ett spanings uppdrag och då såg jag två diskreta personer i en gränd och den ena av dom gav en väska till den andra och jag skulle gissa att den innehöll C4 (sprängämnen)” sa Mr, Svensson Chefen blev röd av ilska och började ropa och skrika ”VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT UTAV DETTA INNAN! ÄR DU HELT DUM I HUVUDET?!” ”j-j-jag vet inte, jag liksom glömde av det i allt som hände det var först igår som jag kom på detta igen” sa Mr, Svensson med en skamsen min. Det gick några minuter i tystnad och Chefen började lugna ner sig. Mr, Svensson sa med e svag röst “så... är du med mig på detta?” “det är klart jag är” sa chefen rakt av, Mr, Svensson blev ganska chockad av det hastiga svaret men svarade “okej, Nu börjar det” GRÄNDEN
Chefen och Mr, Svensson gick till gränden där Mr, Svensson hade sett dom två personerna Dom letade och genomsökte varenda litekvadrat centimeter i hela gränden men hittade ingenting Chefen sa “Vi är nog lite försena med att snoka omkring här, om dom skulle ha lämnat något här så har dem antagligen hämtat upp det redan” Mr, Svensson gjorde en instämmande nick och fortsatte leta trots vad chefen precis sagt. Plötsligt såg Mr, Svensson något, det var ett hårstrå, chefen sa “det kan vara vem som helst som har tappat ett hårstrå här” med en tveksam min “Joo det är sant men det är det ända vi har att gå på”. Dem gick tillbaka till labbet och gjorde en DNA scan. Efter tjugo minuter fick dem en träff det var Nikolas Morton’s hårstrå och han bodde på andra sidan stan. De två poliserna bestämde sig för att åka dit och ta sig ett “snack” med honom. När dem kom dit så knackade dem på dörren och han öppnade Nikolas frågade “vilka är ni?” Mr, Svensson svarade “vi kommer ifrån den svenska polis styrkan och vi skulle vilja fråga dig ett par frågor, om det går för sig?” Nikolas blev kritvit i ansiktet och började skaka samt svettas till slut fick han fram ett ynkligt “okej” och dem gick in i hans lägenhet och började fråga ”Vart var du den 22 oktober 2008?” Nikolas svarade med en darrig röst ”J-j-jag var hemma och tittade på film när jag hörde att polis huset sprängdes” ”Hur visste du att det var just polis huset som sprängdes” sa Mr, Svensson ”och har du något alibi?” lade Chefen till. ”ööh… jaa eller nee eller jo det har jag” sa nikolas ”Vem då?” Frågade chefen ”min kompis, fast han är inte i Sverige just nu” ”okej tack för oss då ska vi gå” sa Mr, Svensson. Man såg hur lättad nikolas var när dem sa att dem skulle gå. När dom hade gått en bit smög dom tillbaka och tittade in igenom ett fönster dem såg att nikolas stod och pratade i telefon han var inte glad direkt han sa ”Polisen har kommit på oss vi får ligga lågt ett tag och inte dra åt oss någon uppmärksamhet”. NÄSTA DAG Chefen mötte Mr, Svensson med ett stort leende i dörren han sa ”Vi har ett ögonvittne!” Mr, Svensson blev överlycklig och skyndade till förhörings båset där vittnet satt. Mr, Svensson hälsade och frågade nästan direkt ”Mins du hur rånaren såg ut?” Vittnet nickade försiktigt. Mr, Svensson gick och hämtade en bild på nikolas och frågade ”var det han?” Vittnet nickade igen men sa också ”fast han var inte ensam… det var han och en man till dom var ganska lika båda var svarthåriga och hade lite skägg dom hade glasögon och helsvarta kläder” ”okej tack så mycket du har varit till väldigt stor hjälp” Mr, Svensson gick ut i en hast och sa till chefen “vi får nog besöka vår lilla vän Nikolas ännu en gång”.
När dom kom fram till lägenheten såg dom att Nikolas tittade ut igenom fönstret med ett förvånat ansikte. När Mr, Svenssons ögon mötte Nikolas sprang Nikolas snabbt därifrån och hoppade ut ur fönstret på baksidan samtidigt som Mr, Svensson och Chefen stormade in igenom dörren och följde snabbt efter. Chefen snubblade ut igenom fönstret som en skugga efter Mr, Svensson. Nikolas var snabb men Mr, Svenson var snabbare, Chefen hamnade på efterkälken. Mr, Svensson hoppade på Nikolas bakifrån så att båda föll hårt till marken båda flämtade tungt och försökte ställa sig upp men Mr, Svensson var snabbast upp på fötterna och tog tag i Nikolas och sa alla rättigheter. Chefen kom ikapp strax där efter. Dom eskorterade Nikolas till bilen och åkte till polisstationen. När dom kom in i förhöringsrummet började dom fråga frågor om var han hade varit samma tid som olyckan inträffade men dom fick bara samma svar som innan. Efter ett tag bröt Nikolas ihop och förklarade allting “Det var inte mitt fel! Det var inte meningen att huset skulle sprängas men Christoffer min kompanjon installerade bomben utan att jag fick reda på det, Det var också han som sköt polisen!” “Okej och var är den här Christoffer nu då?” sa Chefen, Nikolas svarade “Han gömmer sig i ett grått ruckel på Frostgatan 23”
Mr, Svensson och Chefen skyndade dit, dom parkerade en bit ifrån huset så att Christoffer inte skulle se polis bilen. Mr, Svensson och Chefen var civil klädda för att inte skrämma bort Christoffer. När dom hittade rucklet knackade dom på men ingen öppna så dom knackade igen fortfarande ingen som öppnade så dom bestämde sig för att bara gå rätt in. Mr, Svensson öppnade dörren långsamt och försiktigt ingen var där så dom gick in, det syntes tydligt att någon bodde där. Medan dom kollade runt lite hörde dom någon som spolade inifrån toaletten, Mr, Svensson och chefen tittade på varandra och gick åt varsitt håll, dom gömde sig på varsin sida i en dörröppning och när Christoffer gick i genom dörren blev han ner brottad av Chefen och Mr, Svensson. Christoffer förstod ingenting men när han kom till polisstationen så började han förstå vad allting handlade om. Dom började förhöra Christoffer hastigt i nästan två timmar men Christoffer sa ingenting. tillslut så gav Christoffer upp allting och erkände han historia matchade Nikolas. Två veckor senare gick dom in i rätten och blev dömda skyldiga till mordförsök, grov stöld och polismord. Christoffer blev dömd till livstids fängelse och Nikolas blev dömd till femton års fängelse. Mr, Svensson och Chefen var nöjda med att dom hittat de skyldiga till mordet på Mr, Sandelius.
SLUT
Lenas kommentar: Tack för actionfylld läsning! Din deckare har en intrig som håller och en början och slut som passar innehållet. Stilen passar innehållet och du har ett varierat språk. Dialogen är trovärdig och för berättelsen framåt. Berättelsen innehåller väl valda detaljer som ökar läsarens inlevelse.
Sätt ut kommatecken och dela av långa meningar. Du har missat stor bokstav på några ställen. När du återger tal ska du byta rad. Ex:
"Låt bli min fot",skrek John desperat.
"Okej", sa fotteurapeuten tålmodigt.
Du har gjort några felaktiga särskrivningar. Tänk på när du ska använda de och dem.De - aktiv form, dem - passiv form. Var uttrycker befintlighet (var något är) och vart uttrycker rikting (vart skulle han åka?)
Deckaren om Mr. Svensson RÄTTAD
Det var en mörk kväll med en lätt dimma som drog över staden en bit in i landet. En svart katt sprang över gatan i månljuset. En man står och diskuterar med en annan man i en liten gränd. Den ena mannen lämnar över ett paket och tar emot en väska med pengar. Båda går åt varsitt håll och kollar sig försiktigt omkring bara för att försäkra sig om att ingen såg dem göra affärer. Ingen av de två männen ser Mr Svensson som står och gömmer sig bakom en hög kartonger. Nästa morgon gick Mr Svensson tidigt till jobbet men när han kom fram såg han att någonting var fel. Han skyndade in och frågade chefen – Vad är det som har hänt? Chefen kollade upp på Mr Svensson med ett sorgset ansikte och sa – Vi har blivit bestulna. – På vadå, frågade Mr. Svensson och chefen svarade – På två miljoner kronor och… på din kollegas liv, Mr Sandelius, svarade Chefen. – Men nej det är ju inte möjligt jag pratade med honom bara igår… – Det är nog bäst du går hem nu, sa Chefen till Mr Svensson. Mr Svensson rörde sig inte ur fläcken och inte Chefen heller…
Lite senare går Mr. Svensson där ifrån, precis när han kommer ut ur huset hör han ett högt skrik inifrån huset och innan han hinner vända sig om flyger han fram av en tryckvåg och hör en stor smäll, han slår huvudet i en trottoars kant…
Mr Svensson sätter sig upp skrikandes i sin säng, han kallsvettas och känner en tår som rinner ner för kinden. Han går upp ur sängen och kollar på klockan... Hon är 05:00 på morgonen han tittar ut igenom fönstret, det är sommar och ljust. Han går in till sitt kontor och sätter sig sakta i stolen, han minns olycksdagen som om den vore igår även om det snart var sju månader sen. När han ser dokumenten om olycksdagen blir han så arg och peppad att han bara måste ta reda på vem det var som rånade och sprängde hela polisstationen. Han har inte klarat av att läsa filerna innan men nu blev han så arg att han bara var tvungen att anta fallet.
Kapitel Två: Nu börjar det Mr Svensson gick till det nybyggda poliskontoret. När han kom dit såg han att chefen var där. Mr Svensson gick in på chefens kontor. Chefen var förvånad över att se honom och frågade – Vad gör du här? Mr. Svensson sa – Jag ska lösa mordet på min kollega Mr Sandelius och alla andra som jobbade på den här stationen. – Men hur ska du göra det? Hela styrkan undersökte det i flera veckor men hittade ingenting, sa chefen då, sa Mr Svensson. – Men jag vet något som inte de visste. – Vadå, frågade Chefen – Jo, kvällen innan, så var ju jag ute på ett spaningsuppdrag och då såg jag två diskreta personer i en gränd och den ena av dom gav en väska till den andra och jag skulle gissa att den innehöll C4 (sprängämnen), sa Mr Svensson. Chefen blev röd av ilska och började ropa och skrika – VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT UTAV DETTA INNAN! ÄR DU HELT DUM I HUVUDET?! – J-j-jag vet inte, jag liksom glömde av det i allt som hände. Det var först igår som jag kom på detta igen, sa Mr Svensson med en skamsen min. Det gick några minuter i tystnad och Chefen började lugna ner sig. Mr Svensson sa med svag röst. – Så... är du med mig på detta? – Det är klart jag är, sa chefen rakt av. Mr Svensson blev ganska chockad av det hastiga svaret men svarade: – Okej, nu börjar det.
Kapitel Tre: Gränden
Chefen och Mr Svensson gick till gränden där Mr Svensson hade sett dom två personerna Dom letade och genomsökte varenda liten kvadratcentimeter i hela gränden men hittade ingenting. – Vi är nog lite försena med att snoka omkring här, om dom skulle ha lämnat något här så har dem antagligen hämtat upp det redan, sa Chefen. Mr Svensson nickade instämmande och fortsatte leta trots vad chefen precis sagt. Plötsligt såg Mr Svensson något, det var ett hårstrå. – Det kan vara vem som helst som har tappat ett hårstrå här, sa Chefen med en tveksam min. – Jo det är sant men det är det enda vi har att gå på.
De gick tillbaka till labbet och gjorde en DNAscan. Efter tjugo minuter fick dem en träff. Det var Nikolas Morton’s hårstrå och han bodde på andra sidan stan. De två poliserna bestämde sig för att åka till Nikolas hus och ta sig ett “snack” med honom. När dem kom fram så knackade dem på dörren och han öppnade. – Vilka är ni, frågade Nikolas. – Vi kommer ifrån den svenska polisstyrkan och vi skulle vilja fråga dig ett par frågor, om det går för sig, sa Mr Svensson. Nikolas blev kritvit i ansiktet och började skaka och svettas. Till slut fick han fram ett ynkligt “okej” och dem gick in i hans lägenhet. – Var var du den 22 oktober 2008? – J-j-jag var hemma och tittade på film när jag hörde att polishuset sprängdes, svarade Nikolas med en darrig röst. – Hur visste du att det var just polishuset som sprängdes, sa Mr Svensson. – Och har du något alibi? lade Chefen till. – Ööh… jaa eller nee eller jo det har jag, sa Nikolas. – Vem då, frågade chefen. – Min kompis, fast han är inte i Sverige just nu. – Okej, tack för oss då ska vi gå, sa Mr Svensson. Man såg hur lättad Nikolas var när de sa att de skulle gå. När dom hade gått en bit smög dom tillbaka och tittade in igenom ett fönster. De såg att Nikolas stod och pratade i telefon, han var inte glad direkt. – Polisen har kommit på oss vi får ligga lågt ett tag och inte dra åt oss någon uppmärksamhet, sa han.
Kapitel Fyra: Nästa dag Chefen mötte Mr Svensson med ett stort leende i dörren. – Vi har ett ögonvittne! Mr Svensson blev överlycklig och skyndade till förhörsbåset där vittnet satt. Mr Svensson hälsade och frågade nästan direkt: – Minns du hur rånaren såg ut? Vittnet nickade försiktigt. Mr Svensson gick och hämtade en bild på Nikolas. – Var det han? Vittnet nickade igen men sa också: – Fast han var inte ensam… det var han och en man till. Dom var ganska lika båda var svarthåriga och hade lite skägg, dom hade glasögon och helsvarta kläder. – Okej tack så mycket du har varit till väldigt stor hjälp, sa Mr Svensson och gick ut i en hast. – Vi får nog besöka vår lilla vän Nikolas ännu en gång, sa han till Chefen.
När de kom fram till lägenheten såg de att Nikolas tittade ut igenom fönstret med ett förvånat ansikte. När Mr Svenssons ögon mötte Nikolas sprang Nikolas snabbt därifrån och hoppade ut ur fönstret på baksidan samtidigt som Mr Svensson och Chefen stormade in igenom dörren och snabbt följde efter. Chefen snubblade ut igenom fönstret som en skugga efter Mr Svensson. Nikolas var snabb men Mr Svenson var snabbare, Chefen hamnade på efterkälken. Mr Svensson hoppade på Nikolas bakifrån så att båda föll hårt till marken. Båda flämtade tungt och försökte ställa sig upp men Mr Svensson var snabbast upp på fötterna och tog tag i Nikolas och sa alla rättigheter. Chefen kom ikapp strax därefter. De eskorterade Nikolas till bilen och åkte till polisstationen. När de kom in i förhörsrummet började de fråga frågor om var han hade varit samma tid som olyckan inträffade men de fick bara samma svar som innan. Efter ett tag bröt Nikolas ihop och förklarade allting. – Det var inte mitt fel! Det var inte meningen att huset skulle sprängas men Christoffer min kompanjon installerade bomben utan att jag fick reda på det. Det var också han som sköt polisen! – Okej och var är den här Christoffer nu då, sa Chefen. – Han gömmer sig i ett grått ruckel på Frostgatan 23. Mr Svensson och Chefen skyndade dit, de parkerade en bit ifrån huset så att Christoffer inte skulle se polisbilen. Mr Svensson och Chefen var civilklädda för att inte skrämma bort Christoffer. När de hittade rucklet knackade de på men ingen öppnade så de knackade igen. Fortfarande ingen som öppnade så de bestämde sig för att bara gå rätt in. Mr Svensson öppnade dörren långsamt och försiktigt. Ingen var där så de gick in, det syntes tydligt att någon bodde där. Medan de kollade runt lite hörde de någon som spolade inifrån toaletten. Mr Svensson och Chefen tittade på varandra och gick åt varsitt håll, de gömde sig på varsin sida i en dörröppning och när Christoffer gick i genom dörren blev han nedbrottad av Chefen och Mr Svensson. Christoffer förstod ingenting men när han kom till polisstationen så började han förstå vad allting handlade om. De förhörde Christoffer i nästan två timmar men Christoffer sa ingenting. Till slut så gav Christoffer upp allting och erkände. Hans historia matchade Nikolas. Två veckor senare gick de in i rätten och blev dömda skyldiga till mordförsök, grov stöld och polismord. Christoffer blev dömd till livstids fängelse och Nikolas blev dömd till femton års fängelse. Mr Svensson och Chefen var nöjda med att de hittat de skyldiga till mordet på Mr Sandelius.
Get a Voki now!
Get a Voki now!
Get a Voki now!
href="http://www.voki.com/">Get a Voki now!
Type in the content of your new page here.
Deckaren om Mr. Svensson
Det var en mörk kväll med en lätt dimma som drog över staden en bit in i landet en svart katt springer över gatan i månljuset och en man står och diskuterar med en annan man i en liten gränd den ena mannen lämnar över ett paket och tar emot en väska med pengar båda går åt varsitt håll och kollar sig försiktigt omkring bara för att försäkra sig om att ingen såg dem göra affärer ingen utav dem ser Mr. Svensson som står och gömmer sig bakom en hög kartonger. Nästa morgon gick Mr. Svensson tidigt till jobbet men när han kom fram såg han att någonting var fel. Han skyndade in och frågade chefen ”vad är det som har hänt?” Chefen kollade upp på Mr. Svensson med ett ledsamt ansikte och sa ”vi har blivit bestulna” ”på vadå?” frågade Mr. Svensson och chefen svarade ”på två miljoner kronor och på din kollegas liv, Mr. Sandelius” ”Men nej det är ju inte möjligt jag pratade med honom bara igår…”
”Det är nog bäst du går hem nu” sa Chefen till Mr. Svensson. Mr. Svensson rörde sig inte ur fläcken och inte chefen heller…
Lite senare går Mr. Svensson där ifrån och precis när han kommer ut ur huset hör han ett högt skrik inifrån huset och innan han hinner vända sig om flyger han fram av en tryck våg och hör en stor smäll han slår huvudet i en trottoars kant…
Mr. Svensson sätter sig upp skrikandes i sin säng han kallsvettas är på bristnings punkten till att gråta. Han går upp ur sängen och kollar på klockan...
hon är 05:00 på morgonen han tittar ut igenom fönstret det är sommar och ljust. han går in till sitt kontor och sätter sig sakta i stolen, han minns olycksdagen som om den vore igår även om det snart var sju månader sen. när han ser dokumenten om olycksdagen blir han så arg och peppad att han bara måste ta reda på vem det var som rånade och sprängde hela polis stationen.
Han har inte klarat av att läsa filerna innan men nu blev han så arg att han bara var tvungen att anta sig fallet.
Kapitel Två: ’’Nu börjar det’’
Mr, Svensson gick till det ny byggda polis kontoret när han kom dit såg han att chefen var där. Mr. Svensson gick in på chefens kontor. Chefen var förvånad av att se honom och frågade ”vad gör du här” med ett frågetecken på ansiktet. Mr. Svensson sa ”jag ska lösa mordet på min kollega Mr, Sandelius och alla andra som jobbade på den här stationen” ”men hur ska du göra det hela styrkan undersökte det i flera veckor men hittade ingenting” sa chefen, då sa Mr, Svensson ” men jag vet något som inte dem visste” ”vadå?” frågade Chefen ”joo kvällen innan, så var ju jag ute på ett spanings uppdrag och då såg jag två diskreta personer i en gränd och den ena av dom gav en väska till den andra och jag skulle gissa att den innehöll C4 (sprängämnen)” sa Mr, Svensson Chefen blev röd av ilska och började ropa och skrika ”VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT UTAV DETTA INNAN! ÄR DU HELT DUM I HUVUDET?!” ”j-j-jag vet inte, jag liksom glömde av det i allt som hände det var först igår som jag kom på detta igen” sa Mr, Svensson med en skamsen min. Det gick några minuter i tystnad och Chefen började lugna ner sig. Mr, Svensson sa med e svag röst “så... är du med mig på detta?” “det är klart jag är” sa chefen rakt av, Mr, Svensson blev ganska chockad av det hastiga svaret men svarade “okej, Nu börjar det”
GRÄNDEN
Chefen och Mr, Svensson gick till gränden där Mr, Svensson hade sett dom två personerna Dom letade och genomsökte varenda lite kvadrat centimeter i hela gränden men hittade ingenting Chefen sa “Vi är nog lite försena med att snoka omkring här, om dom skulle ha lämnat något här så har dem antagligen hämtat upp det redan” Mr, Svensson gjorde en instämmande nick och fortsatte leta trots vad chefen precis sagt. Plötsligt såg Mr, Svensson något, det var ett hårstrå, chefen sa “det kan vara vem som helst som har tappat ett hårstrå här” med en tveksam min “Joo det är sant men det är det ända vi har att gå på”.
Dem gick tillbaka till labbet och gjorde en DNA scan. Efter tjugo minuter fick dem en träff det var Nikolas Morton’s hårstrå och han bodde på andra sidan stan. De två poliserna bestämde sig för att åka dit och ta sig ett “snack” med honom. När dem kom dit så knackade dem på dörren och han öppnade Nikolas frågade “vilka är ni?” Mr, Svensson svarade “vi kommer ifrån den svenska polis styrkan och vi skulle vilja fråga dig ett par frågor, om det går för sig?” Nikolas blev kritvit i ansiktet och började skaka samt svettas till slut fick han fram ett ynkligt “okej” och dem gick in i hans lägenhet och började fråga ”Vart var du den 22 oktober 2008?” Nikolas svarade med en darrig röst ”J-j-jag var hemma och tittade på film när jag hörde att polis huset sprängdes” ”Hur visste du att det var just polis huset som sprängdes” sa Mr, Svensson ”och har du något alibi?” lade Chefen till.
”ööh… jaa eller nee eller jo det har jag” sa nikolas ”Vem då?” Frågade chefen ”min kompis, fast han är inte i Sverige just nu”
”okej tack för oss då ska vi gå” sa Mr, Svensson. Man såg hur lättad nikolas var när dem sa att dem skulle gå. När dom hade gått en bit smög dom tillbaka och tittade in igenom ett fönster dem såg att nikolas stod och pratade i telefon han var inte glad direkt han sa ”Polisen har kommit på oss vi får ligga lågt ett tag och inte dra åt oss någon uppmärksamhet”.
NÄSTA DAG
Chefen mötte Mr, Svensson med ett stort leende i dörren han sa ”Vi har ett ögonvittne!”
Mr, Svensson blev överlycklig och skyndade till förhörings båset där vittnet satt. Mr, Svensson hälsade och frågade nästan direkt ”Mins du hur rånaren såg ut?” Vittnet nickade försiktigt. Mr, Svensson gick och hämtade en bild på nikolas och frågade ”var det han?”
Vittnet nickade igen men sa också ”fast han var inte ensam… det var han och en man till dom var ganska lika båda var svarthåriga och hade lite skägg dom hade glasögon och helsvarta kläder” ”okej tack så mycket du har varit till väldigt stor hjälp” Mr, Svensson gick ut i en hast och sa till chefen “vi får nog besöka vår lilla vän Nikolas ännu en gång”.
När dom kom fram till lägenheten såg dom att Nikolas tittade ut igenom fönstret med ett förvånat ansikte. När Mr, Svenssons ögon mötte Nikolas sprang Nikolas snabbt därifrån och hoppade ut ur fönstret på baksidan samtidigt som Mr, Svensson och Chefen stormade in igenom dörren och följde snabbt efter. Chefen snubblade ut igenom fönstret som en skugga efter Mr, Svensson. Nikolas var snabb men Mr, Svenson var snabbare, Chefen hamnade på efterkälken. Mr, Svensson hoppade på Nikolas bakifrån så att båda föll hårt till marken båda flämtade tungt och försökte ställa sig upp men Mr, Svensson var snabbast upp på fötterna och tog tag i Nikolas och sa alla rättigheter. Chefen kom ikapp strax där efter. Dom eskorterade Nikolas till bilen och åkte till polisstationen. När dom kom in i förhöringsrummet började dom fråga frågor om var han hade varit samma tid som olyckan inträffade men dom fick bara samma svar som innan. Efter ett tag bröt Nikolas ihop och förklarade allting “Det var inte mitt fel! Det var inte meningen att huset skulle sprängas men Christoffer min kompanjon installerade bomben utan att jag fick reda på det, Det var också han som sköt polisen!” “Okej och var är den här Christoffer nu då?” sa Chefen, Nikolas svarade “Han gömmer sig i ett grått ruckel på Frostgatan 23”
Mr, Svensson och Chefen skyndade dit, dom parkerade en bit ifrån huset så att Christoffer inte skulle se polis bilen. Mr, Svensson och Chefen var civil klädda för att inte skrämma bort Christoffer. När dom hittade rucklet knackade dom på men ingen öppna så dom knackade igen fortfarande ingen som öppnade så dom bestämde sig för att bara gå rätt in. Mr, Svensson öppnade dörren långsamt och försiktigt ingen var där så dom gick in, det syntes tydligt att någon bodde där. Medan dom kollade runt lite hörde dom någon som spolade inifrån toaletten, Mr, Svensson och chefen tittade på varandra och gick åt varsitt håll, dom gömde sig på varsin sida i en dörröppning och när Christoffer gick i genom dörren blev han ner brottad av Chefen och Mr, Svensson. Christoffer förstod ingenting men när han kom till polisstationen så började han förstå vad allting handlade om. Dom började förhöra Christoffer hastigt i nästan två timmar men Christoffer sa ingenting. tillslut så gav Christoffer upp allting och erkände han historia matchade Nikolas. Två veckor senare gick dom in i rätten och blev dömda skyldiga till mordförsök, grov stöld och polismord. Christoffer blev dömd till livstids fängelse och Nikolas blev dömd till femton års fängelse. Mr, Svensson och Chefen var nöjda med att dom hittat de skyldiga till mordet på Mr, Sandelius.
SLUT
Lenas kommentar: Tack för actionfylld läsning! Din deckare har en intrig som håller och en början och slut som passar innehållet. Stilen passar innehållet och du har ett varierat språk. Dialogen är trovärdig och för berättelsen framåt. Berättelsen innehåller väl valda detaljer som ökar läsarens inlevelse.
Sätt ut kommatecken och dela av långa meningar. Du har missat stor bokstav på några ställen. När du återger tal ska du byta rad. Ex:
"Låt bli min fot",skrek John desperat.
"Okej", sa fotteurapeuten tålmodigt.
Du har gjort några felaktiga särskrivningar. Tänk på när du ska använda de och dem.De - aktiv form, dem - passiv form. Var uttrycker befintlighet (var något är) och vart uttrycker rikting (vart skulle han åka?)
Deckaren om Mr. Svensson RÄTTAD
Det var en mörk kväll med en lätt dimma som drog över staden en bit in i landet. En svart katt sprang över gatan i månljuset. En man står och diskuterar med en annan man i en liten gränd. Den ena mannen lämnar över ett paket och tar emot en väska med pengar. Båda går åt varsitt håll och kollar sig försiktigt omkring bara för att försäkra sig om att ingen såg dem göra affärer. Ingen av de två männen ser Mr Svensson som står och gömmer sig bakom en hög kartonger. Nästa morgon gick Mr Svensson tidigt till jobbet men när han kom fram såg han att någonting var fel. Han skyndade in och frågade chefen
– Vad är det som har hänt?
Chefen kollade upp på Mr Svensson med ett sorgset ansikte och sa
– Vi har blivit bestulna.
– På vadå, frågade Mr. Svensson och chefen svarade
– På två miljoner kronor och… på din kollegas liv, Mr Sandelius, svarade Chefen.
– Men nej det är ju inte möjligt jag pratade med honom bara igår…
– Det är nog bäst du går hem nu, sa Chefen till Mr Svensson. Mr Svensson rörde sig inte ur fläcken och inte Chefen heller…
Lite senare går Mr. Svensson där ifrån, precis när han kommer ut ur huset hör han ett högt skrik inifrån huset och innan han hinner vända sig om flyger han fram av en tryckvåg och hör en stor smäll, han slår huvudet i en trottoars kant…
Mr Svensson sätter sig upp skrikandes i sin säng, han kallsvettas och känner en tår som rinner ner för kinden. Han går upp ur sängen och kollar på klockan... Hon är 05:00 på morgonen han tittar ut igenom fönstret, det är sommar och ljust. Han går in till sitt kontor och sätter sig sakta i stolen, han minns olycksdagen som om den vore igår även om det snart var sju månader sen. När han ser dokumenten om olycksdagen blir han så arg och peppad att han bara måste ta reda på vem det var som rånade och sprängde hela polisstationen.
Han har inte klarat av att läsa filerna innan men nu blev han så arg att han bara var tvungen att anta fallet.
Kapitel Två: Nu börjar det
Mr Svensson gick till det nybyggda poliskontoret. När han kom dit såg han att chefen var där. Mr Svensson gick in på chefens kontor. Chefen var förvånad över att se honom och frågade
– Vad gör du här?
Mr. Svensson sa
– Jag ska lösa mordet på min kollega Mr Sandelius och alla andra som jobbade på den här stationen.
– Men hur ska du göra det? Hela styrkan undersökte det i flera veckor men hittade ingenting, sa chefen då, sa Mr Svensson.
– Men jag vet något som inte de visste.
– Vadå, frågade Chefen
– Jo, kvällen innan, så var ju jag ute på ett spaningsuppdrag och då såg jag två diskreta personer i en gränd och den ena av dom gav en väska till den andra och jag skulle gissa att den innehöll C4 (sprängämnen), sa Mr Svensson.
Chefen blev röd av ilska och började ropa och skrika
– VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT UTAV DETTA INNAN! ÄR DU HELT DUM I HUVUDET?!
– J-j-jag vet inte, jag liksom glömde av det i allt som hände. Det var först igår som jag kom på detta igen, sa Mr Svensson med en skamsen min. Det gick några minuter i tystnad och Chefen började lugna ner sig. Mr Svensson sa med svag röst.
– Så... är du med mig på detta?
– Det är klart jag är, sa chefen rakt av. Mr Svensson blev ganska chockad av det hastiga svaret men svarade:
– Okej, nu börjar det.
Kapitel Tre: Gränden
Chefen och Mr Svensson gick till gränden där Mr Svensson hade sett dom två personerna Dom letade och genomsökte varenda liten kvadratcentimeter i hela gränden men hittade ingenting.
– Vi är nog lite försena med att snoka omkring här, om dom skulle ha lämnat något här så har dem antagligen hämtat upp det redan, sa Chefen.
Mr Svensson nickade instämmande och fortsatte leta trots vad chefen precis sagt. Plötsligt såg Mr Svensson något, det var ett hårstrå.
– Det kan vara vem som helst som har tappat ett hårstrå här, sa Chefen med en tveksam min.
– Jo det är sant men det är det enda vi har att gå på.
De gick tillbaka till labbet och gjorde en DNAscan. Efter tjugo minuter fick dem en träff. Det var Nikolas Morton’s hårstrå och han bodde på andra sidan stan. De två poliserna bestämde sig för att åka till Nikolas hus och ta sig ett “snack” med honom. När dem kom fram så knackade dem på dörren och han öppnade.
– Vilka är ni, frågade Nikolas.
– Vi kommer ifrån den svenska polisstyrkan och vi skulle vilja fråga dig ett par frågor, om det går för sig, sa Mr Svensson.
Nikolas blev kritvit i ansiktet och började skaka och svettas. Till slut fick han fram ett ynkligt “okej” och dem gick in i hans lägenhet.
– Var var du den 22 oktober 2008?
– J-j-jag var hemma och tittade på film när jag hörde att polishuset sprängdes, svarade Nikolas med en darrig röst.
– Hur visste du att det var just polishuset som sprängdes, sa Mr Svensson.
– Och har du något alibi? lade Chefen till.
– Ööh… jaa eller nee eller jo det har jag, sa Nikolas.
– Vem då, frågade chefen.
– Min kompis, fast han är inte i Sverige just nu.
– Okej, tack för oss då ska vi gå, sa Mr Svensson. Man såg hur lättad Nikolas var när de sa att de skulle gå. När dom hade gått en bit smög dom tillbaka och tittade in igenom ett fönster. De såg att Nikolas stod och pratade i telefon, han var inte glad direkt.
– Polisen har kommit på oss vi får ligga lågt ett tag och inte dra åt oss någon uppmärksamhet, sa han.
Kapitel Fyra: Nästa dag
Chefen mötte Mr Svensson med ett stort leende i dörren.
– Vi har ett ögonvittne!
Mr Svensson blev överlycklig och skyndade till förhörsbåset där vittnet satt. Mr Svensson hälsade och frågade nästan direkt:
– Minns du hur rånaren såg ut?
Vittnet nickade försiktigt. Mr Svensson gick och hämtade en bild på Nikolas.
– Var det han?
Vittnet nickade igen men sa också:
– Fast han var inte ensam… det var han och en man till. Dom var ganska lika båda var svarthåriga och hade lite skägg, dom hade glasögon och helsvarta kläder.
– Okej tack så mycket du har varit till väldigt stor hjälp, sa Mr Svensson och gick ut i en hast. – Vi får nog besöka vår lilla vän Nikolas ännu en gång, sa han till Chefen.
När de kom fram till lägenheten såg de att Nikolas tittade ut igenom fönstret med ett förvånat ansikte. När Mr Svenssons ögon mötte Nikolas sprang Nikolas snabbt därifrån och hoppade ut ur fönstret på baksidan samtidigt som Mr Svensson och Chefen stormade in igenom dörren och snabbt följde efter. Chefen snubblade ut igenom fönstret som en skugga efter Mr Svensson. Nikolas var snabb men Mr Svenson var snabbare, Chefen hamnade på efterkälken. Mr Svensson hoppade på Nikolas bakifrån så att båda föll hårt till marken. Båda flämtade tungt och försökte ställa sig upp men Mr Svensson var snabbast upp på fötterna och tog tag i Nikolas och sa alla rättigheter. Chefen kom ikapp strax därefter. De eskorterade Nikolas till bilen och åkte till polisstationen. När de kom in i förhörsrummet började de fråga frågor om var han hade varit samma tid som olyckan inträffade men de fick bara samma svar som innan. Efter ett tag bröt Nikolas ihop och förklarade allting.
– Det var inte mitt fel! Det var inte meningen att huset skulle sprängas men Christoffer min kompanjon installerade bomben utan att jag fick reda på det. Det var också han som sköt polisen!
– Okej och var är den här Christoffer nu då, sa Chefen.
– Han gömmer sig i ett grått ruckel på Frostgatan 23.
Mr Svensson och Chefen skyndade dit, de parkerade en bit ifrån huset så att Christoffer inte skulle se polisbilen. Mr Svensson och Chefen var civilklädda för att inte skrämma bort Christoffer. När de hittade rucklet knackade de på men ingen öppnade så de knackade igen. Fortfarande ingen som öppnade så de bestämde sig för att bara gå rätt in. Mr Svensson öppnade dörren långsamt och försiktigt. Ingen var där så de gick in, det syntes tydligt att någon bodde där. Medan de kollade runt lite hörde de någon som spolade inifrån toaletten. Mr Svensson och Chefen tittade på varandra och gick åt varsitt håll, de gömde sig på varsin sida i en dörröppning och när Christoffer gick i genom dörren blev han nedbrottad av Chefen och Mr Svensson. Christoffer förstod ingenting men när han kom till polisstationen så började han förstå vad allting handlade om. De förhörde Christoffer i nästan två timmar men Christoffer sa ingenting. Till slut så gav Christoffer upp allting och erkände. Hans historia matchade Nikolas. Två veckor senare gick de in i rätten och blev dömda skyldiga till mordförsök, grov stöld och polismord. Christoffer blev dömd till livstids fängelse och Nikolas blev dömd till femton års fängelse. Mr Svensson och Chefen var nöjda med att de hittat de skyldiga till mordet på Mr Sandelius.
SLUT